Intensiva, men fantastiska dagar är nu till ända och jag landar hemma i soffan på eftermiddagen och känner av en social baksmälla. Sover en stund och har absolut ingen energi till övers.
Båtresa till Åbo med alldeles för lite sömn på torsdagen. En bilresa upp till Jyväskylä, där vägarna i Finland har en förmåga att vara så raka och långa att man inte ser något slut. Det är tröttsamt om något.
Turneringens första basketmatch redan på fredagskvällen. Därefter blev det 2 matcher på lördagen för att sedan avsluta turneringen på söndagen med 3 matcher. Dunkandet av basketbollar i alldeles för många timmar. Människor som hejar, klappar och rör sig konstant.
Under lördagen ökade min hjärtfrekvens bra mycket när självaste Lauri Markkanen klev in i idrottshallen där lördagens första match skulle spelas. Att han står för själva uppkastet som startade matchen. Det tog ett bra tag innan pulsen gick ner efter den endorfinkicken som uppstod.
Söndagens soppatorsk på min lilla spelare och en bilresa ner till båten igen. Trötta med en aningen hemlängtan. Ett glas i baren. En del inköp i taxfreen för att sedan stupa i säng.
Trafikköer ut från Stockholm tidigt en måndagsmorgon. Veckohandling för att få hem matvaror inför arbetsveckan. Trots att jag legat i soffan en stor del av eftermiddagen så känner jag mig helt utmattad. Inte ett dugg redo att gå till jobbet imorgon. Men skönt med två dagar innan en dags ledighet väntar för att sedan jobba klämdagen. När tusan jobbade jag en klämdag senast?
Det får bli tidig sänggång idag också. Allt för att få ordning på min jetlag (som för övrigt bara är 1 timme, men tänk på det när det gnälls som sommartid och vintertid här hemma)
Men summan av denna helg låser jag in i hjärtat. Upplevelse för livet. Tacksam över att vi tog beslutet att följa med. Tacksam för att min lilla spelare fick uppleva detta när man ändå inte vet vad framtiden ger.
Lämna ett svar