Så är semestern redan klar.
Vad som tar emot nu är ju att möta alla glada husvagnsekipage på vägen mellan hemmet och jobbet just nu och veta att semestern blir inte riktigt som den brukar.
I 18 år har jag och Rickard haft semester tillsammans. Minst 4 veckor. Ibland var det fler veckor när tjejerna var små och vi kunde kombinera föräldraledighet med semester för att förlänga sommaren.
Det sämsta med att byta jobb efter ett semesterbryt är just att semestern blir påverkad. Det visste jag nog redan innan jag skrev på det nya avtalet. Vad jag dock inte trodde var att jag bara skulle få 2 veckor. De absolut sista veckorna på tjejernas sommarlov. Det gör ont. Väldigt ont.
Hade dessutom inte Rickard haft en väldigt förstående chef så hade vi två bara haft 1 gemensam vecka med semester. Nu fick han möjlighet att skjuta på sin så han får vara med oss tjejer de två sista veckorna på sommarlovet. Men från 4-5 veckor till 2 veckor är en stor omställning. En smärre panik pågår i mitt huvud. En ångest som äts upp på grund av mitt val.
Att man har en husvagn, men inte kunna utnyttja den i den utsträckningen jag vill är också tungt. Så istället ska vi försöka maximera en semester i två veckor. Vi vill åka iväg med familjen, vi vill åka iväg med våra vänner, vi vill vara hemma och spendera tid med våra äldre. Det blir två väldigt jobbiga veckor. Som ska vara avkopplande.
Och den oflexibiliteten som är, skaver en hel del. Trots att det är jag och mitt digitala jobb så är den inte flexibelt, så att kunna smita iväg tidigare en fredag för att kunna förlänga en helg är på en camping är ju inte möjligt. Distansen finns inte.
Men jag vet att de resor som är bokade och de som ännu ligger i planeringen kommer att bli så härliga. Om än få och korta, så finns de där.
Kanske är jag bitter och får skylla mig själv på grund av min arbetssituation jag sitter i. Men det gör ont. 6 veckor kvar till semester. Ynka 2 veckors semester.
Lämna ett svar