Som ordspråket säger; ”Man saknar inte kon fören båset är tomt”.
Och det kan jag relatera lite till. När det kommer till barnens träningar. Just när man är mitt i det så önskar man ibland inget annat än att det ska ta slut. Flera dagar i veckan körs barnen fram och tillbaka till träningarna. Jag vet att jag kanske curlar mina barn lite då vi faktiskt ha perfekt kollektivtrafik för dem att ta sig själva, men och andra sidan så ligger huvudplatsen för deras träningar i ett utsatt område, där jag faktiskt inte vill att mina barn ska vistas i. Så jag kör dem. Och oftast sitter jag kvar dessutom.
För Viljas del tog träningarna slut ganska direkt efter den stora basketcupen i början på maj. Meja och Ninja hade några strö-pass hit och dit innan de gick ut på sommarledighet med eget ansvar för träning lagom till att skolan slutade.
Så blev vi sittande. Och jag funderade på vad vi skulle göra av all tid. I början var det i och för sig ganska skönt att faktiskt kunna ligga på soffan och titta tv, sitta på uteplatsen och läsa en bok. Men det kändes som om något saknades.
Idag körde jag Vilja och Meja till Bollhuset då klubben arrangerar sommarträning för endast tjejer på tisdagar ett par veckor framåt (tror jag det är). Men idag släppte jag bara av dem och åkte hem och fixade med lite annat. Så fick jag hämta dem när de var klara.
Det är det här jag har saknat. Att få iväg tjejerna på träning. Att själv få åka iväg dit. Jag var ju inne i Bollhuset en stund när jag lämnade dem så lite av rutin satt ju kvar. Nu var det ju tyvärr inte så många tjejer som var på träningen, men jag får intala mig att de tjejer som var där fick ganska bra träning av de tre herrlagsspelarna som var där för deras skull.
Imorgon är det träning igen. Då är det dock öppet även för grabbar så med lite tur blir de flera. Nästa vecka är ju Ninja hemma också för träning.
Jag ser redan nu fram emot en ny säsong med basket. Det kommer bli väldigt mycket tid i både Bollhuset och Stiga Sports Arena för min del. För barnens skull!
Ja det där talesättet är sant. Men jag tror att det är bra att ha en paus ibland från sånt som man ägnar sig intensivt mycket åt, får det är då man inser om det man ägnar sig åt verkligen betyder något eller inte. Man kan sakna eller man kan fortsätta att tycka det är skönt att slippa. Och om man längtar efter att börja igen så vet man att man ägnar sig åt rätt sak 🙂