Nackdelen med att jobba på en liten avdelning är att man ofta blir lämnad ensam då det inte finns många kollegor att välja på.
Vi är ju endast fem stycken på min avdelning. Denna vecka är dessutom vår koordinator bortrest på tjänsteresa vilket lämnar oss till att vara fyra. Två av mina kollegor äter aldrig på jobbet. Det lämnar kvar en. Idag jobbade han dessutom hemma.
Idag fick jag äta min matlåda alldeles ensam igen. Eftersom vi inte integrerar oss med andra avdelningar i samma hus så känner jag ju ingen annan heller. Vi är ensamma på vår våning så inte ens en kontorsgranne kan jag lära känna.
Trots ensamheten så begav jag mig ut på en lunchpromenad ändå. Vädret var ju fint så det gäller ju att passa på.
2,3 kilometer i sol och skugga. Det behövdes för att orka med sista timmarna på jobbet. Jag passade dock på att prata med Rickard i telefonen en stund, efter att jag hade ringt och försökt boka en hotellnatt utan goda resultat. Bättre lyckat imorgon istället.
Men ensamheten på jobbet är svårt för mig. Jag är i vanliga fall en väldigt social person (om kroppen inte är i skov med smärta, då blir jag lite tillbakadragen) Men att då inte få vara social när jag är van är en omställning som tar på mig. Till att ha haft en relativt stor avdelning tidigare med många grannavdelningar som man integrerar sig med gör ju att det sociala på arbetet blir ju så mycket mer.
Nog för att det bara är femte veckan som går mot sitt slut för min del och jag kanske ska ge det lite mer tid. Men eftersom avdelningen är så liten som den är så blir det ju svårt med det sociala.
Imorgon är det fredag. Då ska jag hem till min före detta kollega och vän på en AW. Det ska bli trevligt!
Det här med hybridjobb är inte alls bra för samhället. Psykisk ohälsa har ökat markant efter att detta blivit så aktuellet sedan pandemin. Jag tycker enbart att man ska arbeta hemma om man inte kan befinna sig på sin arbetsplats, inte för att det är skönt att kunna vara hemma.