I flera års tid har jag fått kaffe på sängen av Rickard när klockan ringer på vardagarna. En otroligt uppskattad gest som gör starten på dagen lite bättre. Nu på senare tid har han faktiskt blivit ganska dålig på det. Nästan så att jag går upp oftare än honom och gör kaffe trots att vi bägge snoozar ett par gånger var.
När han är iväg så är det ju inte så konstigt att jag får göra kaffet själv. Samtidigt, när han är borta så snoozar jag sällan. Rädslan att komma för sent eller något gör att jag konstigt nog kliver upp direkt när klockan ringer. På sin höjd kanske när larm nummer två går, vilket är 4 minuter efter det första.
Jag älskar att krypa ner i sängen igen när jag varit uppe och hämta mig en kopp kaffe. Scrollar sociala medier när jag är ensam. Och så kliver jag upp strax innan klockan sex. Men eftersom jag jobbade hemma idag på grund av sjukt barn, så klev jag upp kvart över sex. Hann ändå bädda sängen, fixa mig samt göra nytt kaffe innan klockan slog 07.00 och arbetsdagen startade.
På helgerna kliver ju jag alltid upp tidigare än Rickard, ibland upp en eller två timmar. Då smyger jag ut och dricker mitt morgonkaffe i soffan för att inte störa honom. Ganska mysigt att få hälsa barnen en efter en god morgon när de kliver ut från sovrummet och slår sig ner i soffan bredvid mig eller den som är snabbast till fåtöljen.
Kanske kan detta ge Rickard en spark till att kliva upp när hans klockan ringer första gången så jag oftare får kaffe på sängen hädanefter.
Åh det är så gott och mysigt att få kaffe på sängen. Det har jag också fått väldigt ofta genom åren, och det är ett så skönt sätt att börja dagen. Jag är en riktig snoozare, så om det hänger på mig kanske det inte blir tid för något kaffe alls innan dagen drar igång (det händer ibland) 😀