Att få besked måndag morgon att jag ska gå en 3dagars kurs på jobbet med start tisdag var inte riktigt vad jag hade planerat denna vecka. Men öppen som jag är och redo för nya äventyr och kunskaper så tackade jag glatt ja. Vilket jag kanske ångrade mig såhär i efterhand. Men ändå inte.
Första kursdag startade klockan nio, men eftersom det blev lite oplanerat så fick jag ändå åka in till jobbet halv sju för att hinna beta av mitt jobb innan kursen. Och dagen avslutades sedan klockan 18.00. Att vara på jobbet 11,5 timme var inte alls skönt faktiskt. Jag lovar att jag somnade ovaggat redan 20.20 på tisdagskvällen.
Onsdagen gav mig en kursdag från åtta till fem, men även där var jag tvungen att vara på jobbet redan halv sju för att jobba in det som skulle göras. Klockan fem var jag helt slutkörd men fick åka direkt till ett föräldramöte för Ninjas basketlag. Lyckades hålla mig vaken till 20.40 igår.
Dagen. Sista dagen för kurs. Men med vetskap att ett prov väntade i slutet på dagen har varit jobbig. Min prestationsångest har legat på topp precis hela dagen. Ler och jobbar på glatt hela dagen. Nervöskissar innan det är dags för provet, som endast får utföras i 60 minuter. Där och då undrar jag ens om jag lyssnat dessa dagar, precis som en av mina kollegor uttryckte sig. Vissa delar kändes så bra och att jag lyckades. Men andra delar, inte så mycket.
Men det är över nu. Imorgon kan jag återgå till ett normalt liv på jobbet igen. Dock tänker jag sluta betydligt tidigare imorgon.
Jag känner mig inte alls kaxig nu ikväll. Totalt slutkörd i huvudet eftersom denna kurs är något jag absolut inte ens nästan har tänkt på att jobba med. Men ändå glatt bara kastar mig in i. Unnar mig ett glas bubbel nu ikväll efter kvällens middag. Lite som reklam för L´Oréal; ”Because I’m worth it”.
Även om kursen är klar så vet jag inte om jag klarade den. Ett intyg för att jag har gått kursen kommer i nästa vecka troligtvis, lika så diplom OM jag klarade den. Så nu lär jag få gå runt och vänta i evigheter för att få svar. Det kommer ju garanterat att ta på mitt psyke.
Jag gick in till kursen med vetskap att jag faktiskt inte har någon aning om vad detta ens handlade om. Förväntningen på kursen var ju att få mer kunskap om just detta. Om jag klarar det eller inte är inte så viktigt. Visst kommer jag bli besviken om jag inte klarar det. Men det finns ju såklart möjlighet till omprov om så skulle behövas. Och jag tänker inte bli besviken om det nu skulle vara fallet, för jag var öppen. Öppen mot något nytt. Ämnet. Det återkommer jag med senare.
Hur som så lär detta bli samtalsämne med några kollegor en stund framöver. Annars så tänker jag släppa detta nu och bara tänka på att jag gjorde mitt bästa och det är huvudsaken.