När det blir oroligt runt om mig så spelar det ingen roll om man har filter eller inte på fotografierna. Det blir inte bättre för det. Just nu har det skapats en ganska orolig stämning runt om mig som gör att jag absolut inte är på topp.
Och det värsta någon nu kan säga är; Ryck upp dig. Sluta älta. Lägg ingen energi på det nu. Du behöver inte oroa dig och så vidare. Dessa ord hjälper mig ingenstans. Det snarare stjälper. Likt tändvätska på en liten låga, för inombords så exploderar jag.
Jag intalar mig så klart att allt kommer bli bra. Att jag inte ska oroa mig. Men ändå så ligger det faktiskt i bakhuvudet och gnor ändå. För vissa saker går det inte bara att rycka på axlarna och bara gå vidare och låssas som om ingenting händer.
Idag efter jobbet så somnade jag sittandes i fåtöljen. Mitt huvud var så slut och kroppen helt tom på energi. Jag tror inte riktigt jag hittade energin efter det heller, trots en tupplur på ungefär 30 minuter. Försökte spela lite sällskapsspel med Meja och Rickard vid köksbordet en stund, men så hamnade jag i fåtöljen igen.
Imorgon är en ny dag. Då kommer huvudet också vara tomt, eller kanske fullt av bomull och jag kommer knappt veta vad jag gjort på jobbet när jag stämplar ut imorgon. Men det får jag ta då.
Dags att lägga den sista energin på det jag gillar mest; läsa en bok.
Du är inte ensam. Jag är där med tomhet och helt slutkörd. Förstår när du skriver att omgivningen ej förstår. Ända jag kan säga är t hand om dig, vilket är lättare sagt än gjort. Kram ❤️
Nej ibland blir man bara irriterad på sådana klämkäcka försök till uppmuntran. Hoppas att det ordnar sig med det som känns jobbigt.
Glöm inte bort att ta hand om dig! Vad som än händer är det du som ska gå först.