Och så var vi på väg. Alldeles för många mil ska nu avverkas under natten innan vi är vid stugan imorgon. Bilen är fullpackad och vi ska nu sova i omgångar.
Min svåger tog första körpasset. Rickard sitter här i baksätet med mig och jag ska försöka sova lite för att kunna ta över körningen när det behövs.
Även om anledningen till resan är sorglig så ser jag så fram emot lugnet och den rogivande omgivningen som vi kommer att komma fram till. Har ju aldrig varit där uppe såhär sent på året så det ska bli spännande och se hur långt hösten har kommit där. Känner på mig att det kommer se lite annorlunda ut nu än när allt står i blom under sommaren. Men även det kan vara magiskt!
Nu är ju mottagningen sisådär uppe i vår stuga men jag ska försöka uppdatera så gott jag kan i alla fall. Annars får det bli en välbehövlig detox mot sociala medier över helgen!