Det blir en hel del delar av en första gång i livet. Första gången man cyklar. Första gången man kysser någon. Första gången man blir förälder och så vidare.
För min del blir det just nu första gången tjejerna sover i ett eget rum när vi sover på hotell. Vi har alltid annars sovit i samma rum. Familjerum är ju bra smidigt när man bor över någonstans i en annan stad. En trygghet för oss vuxna och en närhet för barnen.
Men någon gång måste man ju också släppa taget. Hur gärna man en skulle vilja greppa efter dem, så måste man ju även släppa lös dem lite grann. Och om så fall är för att låta dem sova, vägg i vägg, på ett hotell. Ja, då är det så.
I natt är en sån natt för oss. Vi har bokat ett ungdomsrum här på hotellet där tjejerna sover för natten. För just första gången. Tjejerna tyckte det skulle bli spännande men för min del är det ändå skrämmande.
Jag litar såklart på tjejerna. Vet ju att de absolut inte skulle få för sig att lämna sitt rum, om det inte vore för att bulta på våran dörr mitt i natten. De skulle inte heller hålla på med mobilerna hela natten heller. Utan de skulle ligga och prata med varandra, scrolla lite mobil och till slut somna inom rimlig tid för natten. Och jag är så tacksam för det. Det spelar för visso ingen roll om vi är hemma eller borta. Så på något vis så sköter dem sig alltid.
Men visst skaver det i mammahjärtat när det blir En första gång. Jag vill ju så gärna ha dem nära mig. Vill absolut inte släppa taget. De visar dock gång på gång att de faktiskt behöver mig så jag vet ju att det inte är att mista dem. Bara låta dem växa lite.
Det är spännande men skrämmande på samma gång. Trots att vi bor vägg i vägg med varandra. Så blir det ändå en första gång. Första gången utan mamma i samma rum på hotellet. Stort för dem, stort för mig.
För vissa kanske detta har pågått i flera år redan, med tanke på åldern på mina barn. Någon som kanske tycker att jag tänker och känner på ett lite annorlunda sätt. Men samtidigt känner jag att mina barn faktiskt fortfarande vill vara mig. Hitta på saker med mig, inte bara stanna hemma eller vara med andra. Så med andra ord har jag ju varit en riktigt bra mamma. Och det är jag stolt över.
Lämna ett svar