En paus i det aktiva

Den aktiva familjen tog en välbehövlig ledig eftermiddag från allt vad aktiviteter heter idag. Kan i och för sig bero på lite snuviga näsor och medicin som vi vill ska börja verka innan vi tar ut oss. 

Vilja hade egentligen hockeyträning idag, men hennes hosta kommer och går som jag vet inte vad. Så idag fick hon vila så får hon träna onsdag och torsdag för att orka med att spela match på lördag.

Meja hade egentligen handbollsträning, men eftersom hennes medicin är nyinsatt så vill vi gärna att kroppen ska vänja sig med den innan vi låter henne anstränga sig i den bemärkelsen. Lek i pulkabacken kan vara nog så jobbigt, men en handbollsträning är ändå träning. Men hon är nog redo för träning snart nog igen. Medicinen verkar ge effekt och det är vi väldigt glada för.

 
Så istället nog vi oss en middag på Tuna Park istället. Asiatiskt fick det bli för hela familjen. För min del fyllde jag tallriken med wokade grönsaker, stekt kyckling och så lite ris. Och så toppade jag riset med lite jordnötssås. Kanske inte hela enligt kostschema, men ingen ångest där inte.

Hemma igen kunde jag njuta av en kopp kaffe medan tjejerna gör sig redo för kvällen. Bad, läxläsning och bara ett härligt lugn framför tvn.

Just nu är det något jag behöver. Vissa stunder är huvudet kaos men det ska ordna sig det också.
Mentalt laddar jag upp för träning imorgon; men kroppen skriker nej då mina triceps ömmar efter gårdagens pass. Och att jag dessutom ska köra ett överkroppspass imorgon känns inte så lockande. 

Hur som så njuter jag av denna lediga eftermiddag och kväll. Resten av veckan fylls på med både basketträning och hockeyträning imorgon, hockeyträning på torsdag, basketträning på fredag, hockeymatch på lördag och fotbollsträning på söndag. Och helt plötsligt är vi upptagna varje dag fram till vår. Kanske unnar vi oss fler lediga eftermiddagar framöver. 

Ny vecka, nya tag

Ja, första vecka gav inget bra resultat. Tyvärr. Men det ligger nog i stor del i att jag tog en trevlig kväll ute med mina brudarna i fredags. Cava och lite ätbart får tyvärr skulden för allt. Men jag är nöjd med mina tre pass och veckans alla andra bra dagar med kosten.

Upp på banan igen och köra. Måndag innebar ju besök på gymmet för ett helkroppspass. Som jag dessutom lyckades öka vikterna i vissa övningar. Bara det gav ju en bra känsla när jag gick från gymmet. 

 
Och 5 flaskor vatten har jag fått i mig. Konstigt nog är det lättare att dricka vatten på jobbet än hemma. Så Totalt 2.5 liter vatten. Det är jag också riktigt stolt över. 

Planen var att motionssimma på torsdag denna vecka. En förmån som mitt arbete startar upp med. Men tyvärr blev det förskjutet till den 7 februari istället då vårt badhus tydligen behövde anställa en till vattengympa-instruktör. Så mina tre pass på gymmet ser ut att bli gjorda ändå. Utan konstigheter alltså. Tidigt morgon; måndag, onsdag och fredag. För annars hade planen blivit gym på lördag morgon.  

Snart väntas dagens sista mellanmål. Matlådor och mellanmål är redo för morgondagen. 

Lite deppig har jag varit med resultatet men nu är det ju en ny vecka och nya tag. Dags för lite pepp-talk med mig själv!

 

Första veckan avklarad

3 gympass hann jag med under arbetsveckan. Det är jag riktigt stolt över. Jag har längtat till nästa träningspass. Lyckats känna en lycka i träningen, vilket jag aldrig trodde att jag skulle känna.

 
Igår stämplade jag in på gymmet 05:36 och körde underkroppspasset som min coach gjort till mig. 9 övningar; 10 repetitioner och 3 rundor. Tänkte att det kanske inte var så jobbigt. Men redan inne på halva omgång nummer 2 så kände jag att benen ville vika sig i alla rörelser jag gjorde. En brinnande smärta i musklerna. Och när klockan slog av på 30 sekunder sista övningen så föll jag ihop på golvet. Skapligt lycklig över att passet var klart.

 
Nya hörlurar från Rickard som en pepp-present fick jag inviga också. De satt kvar genom hela passet och det är det viktiga för mig. 

Och pepp kan jag behöva. Stundom känner jag en ångest inför morgondagens vägning och mätning. Mest orolig är jag över att kosten inte lyckas så bra. Det är bra svårt ändå att veta exakt hur stor mängd av allt jag ska äta. Men jag har inte ätit dålig mat och jag har fått i mig alla mellanmål varje dag. Inget sockersug alls och det har ju ändå varit min störta rädsla. Men i skrivande stund så känner jag inte riktigt att jag har märkt något på kroppen ännu. 

Jag är väl mest rädd att måtten ska visa sig mycket sämre; men Rom byggdes inte på en dag så jag får lov att acceptera mina mått i morgon och bara fortsätta som jag gjort denna vecka. I slutändan så lär jag ju se resultat. 12 veckor. Alltså har jag 11 veckor kvar på denna resa. Inte för att resan tar slut då, för den fortsätter ju. Resan blir ju liksom livet. 

Nu tar jag två vilodagar från träningen så tar jag nya tag nästa vecka. Då ska jag dessutom motionssimma en dag. Det ser jag fram emot!