Som en del i kursen jag gick tidigare så var motion en uppgift som skulle utföras. Promenad 30 minuter minst 2 gånger i veckan. Vilket jag satt i schema att det ska utföras onsdagar och söndagar. Alla andra dagar är bara plus i kanten.
Idag stod även sjukgymnastik på schemat. Det blev ett enklare pass i dag då jag känt mig mer öm de senaste dagarna. Kan ha att göra med stress enligt min fysioterapeut. Så snart den stora stresspåverkan har gett sig så ska jag ta mig till gymmet också. Men då gäller det nog att axlar, skuldror och nacken är på min sida, vilket de inte är just nu.
Det är ganska frustrerande att ena dagen känna sig hur bra som helst och andra dagen så orkar jag knappt ta mig upp ur sängen. När dessa snabba vändningar kommer så mår jag absolut inte bra. De sämre dagarna fungerar inte sjukgymnastiken men då fungerar en promenad istället. För det handlar inte om hur snabbt och hur långt jag går, utan att jag faktiskt bara går.
Idag var jag ju hos min fysioterapeut på vårdcentralen. Där skedde ingen behandling. Vilket gör att det nu är 2 veckor sedan jag blev behandlad hos min fysioterapeut på Företagshälsan. Vilket kroppen känner av. L, som jag benämner min fysioterapeut på Företagshälsan sa att min kropp inte ska behöva bli behandlingsberoende för att fungera. Men just nu skulle jag göra vad som helst för en triggerpunktsbehandling. Så kanske har det gått så pass länge att kroppen trots allt blivit beroende av behandling.
11 månader sedan olyckan. Även om jag har ett bra bagage med sjukgymnastik så är kroppen långt ifrån den kropp jag hade innan och det känns inte som om jag kommer längre än såhär. Primärvården har gjort sitt, Företagshälsan har gjort sitt. Så här står jag.
Idag var en dålig dag med andra ord. Imorgon kan den bli bättre! Så skönt med nya chanser varje dag!