Här hemma vaknade vi av att det var vitt på marken. Jag låg i sängen och hoppades på att Rickard ljög om att det låg snö på marken. Jag skulle ju trots allt cykla till jobbet idag. Men när jag klev upp så såg jag det själv. Dock var det nog inte riktigt minusgrader då det var väldigt slaskigt att cykla. För trots att han erbjöd mig skjuts till jobbet så valde jag cykeln ändå.
Det tog dock två minuter längre tid att cykla till jobbet imorse. Jag försökte parera mellan de största vattenansamlingarna som blivit av nederbörden. Allt för att minska att det skvätte upp på mina byxor.
På lunchen hade gångbanan runt jobbet frusit på när jag och Norbäck tog våran lunchpromenad och jag ångrade nästan att jag tog cykeln till jobbet. För jag skulle ju trots allt cykla hem igen.
Sagt och gjort. Det var halt. Jag satt på helspänn hela vägen hem. Trampade inte alls fort och var hela tiden beredd på att stoppa ner fötterna ifall cykeln skulle glida åt något håll. Försökte hålla mig i de tidigare cykelspåren men jag gled mellan dem och höll andan. Hjärtat var i halsgropen hela vägen hem. Det tog 15 minuter att cykla hem sen.
Jag funderar ju nu på att verkligen köpa dubbdäck till cykeln. Men vill ju inte heller köpa ifall jag faktiskt inte ska fortsätta cykla nu på vintern. Då är det en onödig utgift. Samtidigt så funderar jag på om de verkligen är så bra. Eller om det bara sitter i mitt huvud att allt blir säkrare med dubbdäck. Så sägs det ju i alla fall med dubbdäck till bilen. Att det inte är så mycket bättre då odubbade vinterdäck är minst lika bra.
Jag vill ju verkligen cykla till jobbet. Det tar ju bara 12 minuter. Att gå tar ca 30 minuter. Okej, promenaden kanske går snabbare om man har bättre skor. Jag har dock förmåga att inte ha promenadvänliga skor när jag ska till jobbet då jag föredrar stil framför funktion. Det ska ju dessutom vara kallt ett tag nu så jag antar att isen på gång- och cykelbanorna inte kommer försvinna i första taget. Så jag får nog se hur det blir imorgon.