Tänk att man kan säga upp sig en hel vanlig onsdag i oktober.
För tre veckor sedan sökte jag ett jobb. Blev uppringd med vanlig samtal ett par dagar senare. Som sedan utvecklades ett nytt samtal. Då ett videosamtal för att se varandra istället för att träffas direkt. Det kändes riktigt bra och jag fick ett meddelade några dagar senare om tidpunkt för en intervju på företaget.
Det blev en tre timmars sittning på företaget. Där de gick igenom sin situation, vart de kom ifrån och vart de är på väg. Det tog ungefär en timme. Därefter blev det en rundvandring i produktionen samt på lagret som tog sin lilla tid då ytan är väldigt stor (även om ytan är för liten för företagets tillväxt). Det tog också ungefär en timme. Sen tillbaka in på kontoret för att samtala lite mer om mig och min historia. Fick dessutom sitta med personen som jag då skulle jobba tillsammans med en stund för att se hur jobbet fungerar på ett ungefär.
När jag lämnade företaget så kändes allt så himla bra. Vi hade liksom klickat. Hade ju i bakhuvudet att de skulle träffa en kandidat till. Och med tanke på mitt dåliga självförtroende så trodde jag att hoppet var ute. I måndags ringde hon dock upp mig och ville ha kontaktuppgifter till mina referenser. Vilket hon fick. Och min ena referens meddelade mig igår att samtalet hade gått jätte bra.
Strax efter klockan nio imorse ringde hon upp mig igen för att erbjuda mig tjänsten. Företaget vill såklart att jag skulle börja så fort som möjligt. Och med mitt nuvarande kontrakt så har jag två veckors uppsägning. Så jag ringde upp min konsultchef på en gång för att meddela min uppsägning. Allt klart på den delen.
Min chef på Volvo var dock upptagen i möte så jag skrev till honom att ringa upp mig när tillfälle ger honom. Han bad mig vänta i 20 minuter då han satt i möte. Efter dessa 20 minuter fick jag ett nytt meddelande att han skulle ringa mig en kvart senare då han fick ett akut samtal (hymlade faktiskt lite med ögonen för igår själv, eftersom jag ansåg att mitt också var akut) Men han ringde efter en halvtimme. Så totalt 50 minuter efter jag bad honom att ringa. Och så nervös jag var när han ringde och jag skulle trycka på svara på datamusen. Det var jobbigt. Men samtalet gick bra.
Sen var jag vuxen nog att ringa upp, kollega för kollega – en efter en i mitt lilla team här i Eskilstuna, för att meddela dem min uppsägning. Det var nervöst, ångestladdat men samtidigt en lättnad. Alla blev ju såklart glada för mig, hoppas jag. Det lät som så i alla fall. Hade inga hard feelings för min snabba uppsägning heller.
Strax efter lunch kom det obligatoriska mailet till avdelningen (då 70% av avdelningen sitter i Göteborg) att jag har sagt upp mig och att han önskar mig all lycka till. Kändes lite fint ändå att han gjorde så. Dock kom ingen reaktion direkt till min vetskap. En annan person, från en annan avdelning, hörde dock av sig på teams och önskade mig lycka till och att det är en förlust för Volvo att jag går vidare.
Kan erkänna att jag inte var så produktiv på eftermiddagen här hemma sen. Satt mest och bara stirrade ut genom fönstret.
Så mycket blandade känslor som farit igenom min kropp idag. Aldrig trodde jag att jag skulle sätta mig själv först. Men just nu har jag gjort det. Jag behöver få må bra på mitt jobb. Jag ska kunna utvecklas på mitt jobb. Jag känner mig lycklig.
För min del blev det en resa på Volvo på 1 år och 2 månader. Det har gett mig en hel del erfarenheter. Kunskaper. Relationer. Allt något jag behöver och är tacksam för. Nu blir dessa två veckor i stort sett bara ett långt överlämnande. Tur i oturen så är det lugnare på jobbet just nu och jag kan därför med lätthet bara lämna över. Dels för att jag anser själv att jag har stenkoll på mitt läge. Status fram till sista november är okej. Planering så som jag gillar det.
Min sista anställningsdag på Volvo blir då 2024-10-18 och min nya anställning börjar 2024-10-19. Men nej, helgarbete kommer inte att förekomma i den utsträckningen. Enbart en planerad workshop som de då tänker passa på att presentera mig på. Kasta mig rakt in i jobbet. Det gillar jag.
Ikväll höjer jag glaset med champagne och hyllar mig själv. Jag är för jäkla bra ändå! Heja mig!