Att börja nytt jobb innebär även nya rutiner för min del. Ibland känner jag att nya rutiner kan vara jobbiga. För jag är så van vid de rutiner jag haft sedan en tid tillbaka.
Just nu får det bli en inkörningsvecka på nya rutiner tänker jag. Tills jag hittar dem som passar mig och min nya vardag bäst. Får tänja och kapa lite av de rutiner jag haft tidigare.
Jag börjar en halvtimme tidigare än jag gjort det senaste året. Redan halv sju. Det är förvisso självvalt då vi har flextid. Men jag älskar att vara tidig på jobbet, ta en kopp kaffe, dra igenom lite mail som inkommit under sena eftermiddagen dagen innan. Få en överblick över vad dagen väntar. Sen är det ju positivt att man får gå hem tidigt på eftermiddagen också. Just nu i inskolningen så kanske det blir lite senare dagar ändå. Idag slutade jag senare än jag burkade men började tidigare. Men lite övertid gör ju inget tycker jag ibland. Speciellt inte när det inte är så omständigt.
Nu har jag 2,38 kilometer promenadavstånd hem från jobbet. I motvind så tog det nästan en halvtimme. Eftersom jag dessutom jagade lite Pokémon på vägen. Imorse fick jag skjuts till jobbet. Vilket inte kommer bli en vana eftersom Rickard inte heller behöver bilen alla dagar. Så då blir planen att gå fram och tillbaka till jobbet. Så för att komma till halv sju så måste jag gå hemifrån redan vid klockan sex. Och så får jag räkna bakåt i tiden hur dags alla andra morgonrutiner behöver göras.
Utsikten hem är det absolut inget fel på!
Det var ändå ganska skönt att gå hem. Eller det kommer bli skönt. För just nu är ju huvudet i full aktivitet för att smälta dagens alla intryck. Men jag intalar mig själv att dessa promenader hem kommer att ge mig så mycket mer energi i slutändan. Gratis motion. Men jag lär nog ta cykeln några gånger också. Ska bara hitta mina lysen först.
Men när jag väl kom hem så var jag slutkörd. Lade mig raklång på soffan medan resten av familjen åkte iväg på sina träningar. Och tills dess att timern pep i köket då Rickard gjort i ordning maten i ugnen innan han behövde gå. Så bara för mig att ta fram. Lyckost som får maten serverad sådär. Nu har jag dock gjort matlådor av innehållet i ugnsformen. Så nu är jag återigen raklång i soffan.
Jag lär somna ovaggat och tidigt ikväll. Men det gör inget. Det känns ändå riktigt bra. Ser fram emot den kommande tiden. Det blir bra!