Det låter så himla klassiskt att säga så, gärna med en högre och gladare tonart. Samtidigt så är det ju faktiskt ganska sant också. Ny dag, nya tag fungerar ju också.
Förra veckan var jobbig på så många olika sätt. Den största delen var att Vilja var i Finland på utbytes-projekt som dessutom inte gick allt för bra och många oroliga timmar (läs: hela hennes vistelse) gick för min del till att vara orolig. Sitta på helspänn hela dagarna. Släppa allt jag höll på med (inklusive lämna möten på jobbet för att ta emot samtal från henne). Så när fredagen kom och jag äntligen hade henne i min famn igen. Då var vi båda trygga.
En annan stor del är den nya roll jag klivit in i på jobbet. Jag såg fram emot denna erfarenhet med glädje. För vem gillar inte att lära sig nya saker? Men det har varit så mycket motgångar. Såna motgångar så jag nästan känner att jag släpper det. Jag ger upp. För det är inte jätte kul.
Lite av samma känsla speglar sig på jobbet även denna dag. Och för att försöka bryta mig ur ett visst tänkande så får gymmet bli min bästa vän. Idag var energin dock inte alls på topp, men jag lyckades ro hem ett ryggpass på lunchen. Två av mina kollegor var i stort sett klara med sina pass när jag kom, på grund av möte så blev min träning sen dessutom. Så jag hade hela gymmet för mig själv.
Men det sköna med att träna på lunchen är att eftermiddagen känns på något vis ganska så kort. Helt plötsligt är klockan halv fyra och jag kan gå hem.
Idag blev det en promenad hem. I fel skor dessutom så jag har väldigt ont i fötterna. Men vädret var faktiskt helt okej så jag kände att jag inte ens behövde stressa hem. Imorgon tar jag cykeln till jobbet istället.
Eftersom huvudet dessutom är lite lagom rörigt så är jag tacksam över att jag faktiskt prioriterar min sömn. Så att gå och lägga mig innan klockan 21 har jag absolut inga problem med. Vilket lär ske idag. Jag är helt klart redo för det reda nu.