Aldrig i mitt liv trodde jag att jag skulle medverka på en organiserad basketträning. Med coach och lagkamrater. Men tydligen så kan vissa saker ändras. Som idag till exempel.
Strax innan klockan sex var jag i Bollhuset. Ombytt och redo för att genomföra min allra första basketträning. Kittad med tjejernas kläder, bortsett från mina träningsbyxor. Viljas blå/vita träningsställ. Mejas långärmade svarta tröja och så Ninjas tubsockor (för jag äger inte ens ett par tubsockor). Dessutom ett par riktigt bra begagnade basketskor som Ninja/Vilja fick av Nattis, passade mig riktigt bra.
Klev in i hall A tillsammans med Camilla, en mamma till en spelare i Viljas basketlag, och så hennes kompis Emma. Emma har tydligen spelat basket när hon var ungefär 12 så det är ju ett tag sen. Det syntes dock att hon hade det i sig.
Övriga lagkamrater bestod av 5 killar. Alla i stort sett nybörjare. Nån hade spelat ett halvår och nån hade spelat två månader. Så det var lite blandad kompott av lagkamrater. Vi hade dock hoppats på att det bara skulle vara tjejer. Men det gick bra ändå.
Lite uppvärmning tillsammans och då fick coachen se att jag, Camilla och Emma var ganska dåliga på layups. Så vi fick spendera nästan hela träningen på att nöta det tillsammans med killen som bara hade spelat i två månader. Sedan lite skott på korg från nära håll.
Vi avslutade med att spela lite fyra mot fyra. Kul. Jobbigt. Svårt. Men jag var så nöjd när coachen sa att tiden var ute.
Nu, efter ha ätit hämtpizza och druckit en glas vin så känner jag av muskler som jag inte visste att jag hade ens. Hur kommer det vara imorgon då? Om det gör ont redan nu?
Med lite skräckblandad förtjusning ser jag fram emot nästa träning. För vi var trots allt välkomna tillbaka. Dock får det bli nästa fredag då jag inte är hemma de andra träningarna.