Kvällsyoga

Det har varit en ganska intensiv period just nu. Tjejernas basket har ju dragit igång på riktigt fullt ut så det innebär träningar, 4 dagar i veckan. Nytt för denna säsong är att Vilja kanske ska spela matcher med Division 2 vilket gör att vi totalt ska rodda i 54 matcher fram till april. Och när det dessutom är struligt i hennes lag, en Meja som tappat suget för basket och en Ninja som vill betydligt mer än vad hon får ut. Då känner man sig så hjälplös som förälder. Att inte kunna ge mitt barn precis det den behöver. Förutom att de får min uppmärksamhet, min famn och min tröst när det är jobbigt.

Idag kände jag att jag behövde stänga in mig i sovrummet och köra lite yoga. Jag dämpade belysningen och tände lite ljus när jag rullat ut mattan på golvet.

Jag kör fortfarande för Yoga för nybörjare på Youtube. Varför vet jag inte. Jag har ju ändå kört yoga i några år nu, sen 2019 i alla fall. Inte riktigt regelbundet men ändå. Kanske ska jag våga något nytt nästa gång.

När passet var klart så låg jag på mattan och stirrade upp i taket. Tårarna brände i ögonen och jag kände mig väldigt avslappnad och lugn. Det är precis en sån känsla jag vill ha i kroppen när ett pass är klart. Jag gråter mer än gärna för att min kropp och knopp vill och behöver det.

Men så är jag tillbaka i verkligheten och tvättmaskinen skriker att den är klar. Lika bra att tömma den så träningskläderna kan tvättas så snart Vilja och Rickard kommer hem från sin träning om en kvart ungefär.