Att få starta dagen med tända ljus och en kopp kaffe hemma i höstmörkret är ganska mysigt.
Det var dessutom skönt att slippa gå ut i regnet. Men att arbetsdagen var allt annat än trevlig då strul på strul uppdagades. Ärenden jag fick starta som jag inte kommer hinna avsluta kändes ju onödigt.
Men så snart klockan slog tid nog för att stämpla ut så var jag inte alls sen på knappen.
För jag fick nämligen besök. Min fina vän hade tagit med sig gott take-away kaffe och promenerat hit efter jobbet. I nästan två timmar satt vi i soffan och pratade om allt mellan himmel och jord.
Vi passade på att köra Ninja till träningen innan vi svängde förbi Jysk. Sen körde jag faktiskt hem henne eftersom hon var så snäll och tog med kaffe. Så skjuts var det minsta jag kunde göra. Nu har vi bestämt att det inte får gå så lång tid mellan våra träffar. Vilket kan underlätta nu när jag börjar jobba närmre henne också.
Jag hämtade Ninja på träningen och lämnade av henne hemma. Parkerade bilen bakom arenan så Rickard och Meja kunde ta bilen hem senare på kvällen. Så för min del blev det en promenad hem i mörkret. Reflexvästen på.
Tar en hemma-jobb-dag imorgon också. Det ska ju dessutom vara riktigt regnigt imorgon så det är skönt att slippa gå ut i morgondagens väder.
Vänner är som stjärnor. De syns inte alltid, men man vet att de finns där.