Tänk att jag fick en medalj idag. Inte för att jag själv valde att hämta den, utan jag skickade ett bud till att göra det medan jag stod på behörigt avstånd och klappade händerna.
Dessutom fick Ninja pris av klubben för Årets Supporter. Som hon har hejat. I både med och motgångar för både herrlaget och damlaget i klubben. Vi har åkt på en hel del bortamatcher för hennes skull och det visade sig gott med ett fint pris. Jag är så stolt över henne.
Även Meja fick pris för Årets Domare. Hon kände under denna säsong att basketskorna skulle hamna på hyllan. Men att släppa sporten vill hon absolut inte och har gjort en fantastisk insats som domare under den gångna säsongen. Hon vill mer, ser fram emot alla sina uppdrag och till hösten ska hon fördjupa sig i rollen som domare. Jag är så stolt över henne.
Nu väntar ett långt uppehåll. Vecka 34 är det dags att dra igång igen. Jag står ju som webmaster för det lag som Vilja coachar. Vi får se hur vi lägger upp den kommande säsongen. Vilja måste ju fokusera på både skola och sin egna träning. Så hur mycket tid hon kan lägga ner på det lag som hon idag coachar.
Men jag är stolt över hela familjen insats under den här säsongen. Vi är ganska grymma ändå.