När mörkret föll så tog vi oss till kyrkogårdarna för att tända ljus för dem vi saknar.
Torshälla kyrkogård.
Vi började hos min mormor. 7 år av saknad men det gör fortfarande lika ont. Hon var ju den enda jag hade när jag växte upp. Det fanns fyra andra ljus tända hos mormor när vi kom dit. Tjejerna tycker det är väldigt jobbigt att besöka gammelmormors grav men de minns henne på sitt egna vis.
Vi fortsatte förbi hos min morfar. Tre ljus stod där när vi kom. Min morfar gick ju bort året efter jag föddes, så där finns det inte någon relation. Förutom den relation som har skapats i efterhand. Att vi ofta följde med mormor till hans grav för att plantera blommor när vi var små. Och när jag blev äldre kunde jag avlasta min mamma med planteringar. Så blev det liksom en rofylld plats för mig.
Upp till minneslunden för att tända ett ljus för min tidigare kollega. Han som fick mig att orka mer på jobbet när det var tungt. Han som alltid öppnade min famn för mina tjejer. De älskade att åka båt med honom och han lät dem hålla på. Så otroligt fin man för dem. En otrolig stöttepelare som jag önskar jag hade haft kvar mycket längre.
S:t Eskils kyrkogård.
Började tända ljus hos Leo. Samma replik som alltid säger vi i kör när vi kommer dit. Hejja hejja. Minns hans tongång varje gång han sa så när vi sågs. Det var sällan fler ord än så. Och det räckte gott och väl.
Gick förbi Rickards faster och tände ett ljus. Hon som alltid var så glad och älskade tjejerna. Tjejerna älskade henne också. En otroligt vacker sten men massor med ljus påminner mig om hur älskad hon var och hur saknad hon är.
Minneslunden. Den otroligt vackra plats.
Vi tände såklart ett ljus för Rickards farmor. Hon har sin plats uppe i Pello så till sommaren får besöka hennes plats tillsammans med tjejerna. Men här i minneslunden ska vi alltid minnas henne.
Och så tände vi såklart ett ljus för min pappa. Eller den man som blev den pappa jag aldrig hade. Och som man tar sig an en annans barn sådär är något jag värdesätter högt. Att han fanns där när jag behövde trots att han inte behövde. Han var ju mina äldre syskons pappa. Minns när han kom hem till mamma för att mamma skulle klippa honom flera år upp i min tonår. Alltid flanellskjorta och ett paket cigaretter i bröstfickan. Och han uppskattade alltid när jag serverade kaffe efter han blivit klippt.
Det blev en väldigt känslosam stund i minneslunden så hela familjen stod och kramades en stund och ändå nöjt av allt det vackra i det sorgliga.
En otroligt känslosam eftermiddag kväll som nu ska rundas av för imorgon är det en glädjes dag istället. Nämligen min Mejas 15års dag!