Tänk att ett samtal kan ge en ett sån energiboost.
Idag hade jag ett sånt samtal. När jag lade så på kunde jag faktiskt inte sluta le. Och det samtalet var helt klart väldigt välbehövligt för mitt egoboost.
Att jag fick den egoboosten på förmiddagen betydde så mycket. Med tanke på att lunchen blev ju desto sämre. Jag skulle för första gången äta lunch på den lunchrestaurang som finns på vårt industriområde. Men när klockan var halv ett och mitt sällskap inte avslutat sitt möte då de ”glömt bort tiden”, så fick jag lite panik över att restaurangen faktiskt stänger klockan ett. Så jag fick gå själv. Till ett ställe jag inte ätit på tidigare. Men på 28 minuter hade jag hunnit gå fram och tillbaka samt ätit min lunch (tar ca 8 minuter enkelt sträcka). Alldeles ensam.
Men nu ikväll så tänker jag tillbaka på samtalet och får återigen smilgropar i kinderna och glittriga ögon. Det är ett bevis på att jag faktiskt har något speciellt.
Och med det säger jag Tack och god natt!