När man kämpar tillsammans med klockan så får man snällt göra allt som krävs för att man ska lyckas. Som idag blev det en cykeltur. Rickard var snäll och följde med mig så jag fick lite sällskap.
Det blev en total runda på 10.55 kilometer på 46 minuter. För min del var det väldigt bra gjort. Kanske blir det inte en vana av det här, men jag tror nog det behövs fler rundor för min del.
Nu får man snällt stå i kö till duschen. Det här med två tonåringar i hushållet just nu gör att kötiden är längre än kötiden till biltvätten. Imorgon byts ena tonåringen ut mot minivarianten som kommer hem imorgon. Då är det ju tur att ena tonåringen åker iväg på läger över helgen.
Sen tänker jag hålla mina barn nära mig resten av sommaren tror jag. Det här med att de åker iväg utan mig är nog värre för mig än för dem. Då tar jag hellre att jag får köa till duschen alldeles för länge.
Trevlig torsdagskväll på er!