När arbetsdagen varit lång och stressig så känns det extra bra att bokat in en träff med sin vän efter jobbet. Kunna släppa allt och bara vara. Som vanligt pratar vi om allt mellan himmel och jord. Vitt och svart. Högt och låg.
Vi bytte julklappspåse som vi gjort i flera år och tjejerna blir så lyckliga över att min vän även tänker på dem. Hon har trots allt varit med i stort sett hela deras liv.
När klockan blev dags att röra sig hemåt så kände jag mig så tacksam över eftermiddagen. Precis vad jag behövde. Stadsparken kändes så ljus och öppen. Faktiskt nästan mer nu än när alla gröna mörka träd är i blom på sommaren. Jag stannade till och tog ett par djupa andetag. Det var kallt men uppfriskande.
Just nu verkar mitt behov av socialt umgänge med människor som fyller mig med energi vara extremt stort. Det är en tuff period just nu, men allt kommer bli bättre. Det lär nog ta en stund, men det finns där borta i horisonten.
Det vet jag.