”I will hold your back forever”
Sedan födsel har de hållit ihop. Med deras 15 månaders mellanrum så har de alltid haft varandra. Det har varit en fantastisk resa att se dem tillsammans. Hand i hand genom livet.
När Vilja började spela basket med Skollaget var inte Meja sen att hoppa på hon heller. Sedan dess satt de ihop. Fram tills för 3 år sen då de delades in i deras respektive åldersgrupp. Nog har de lyckats smyga in under varandras träningar de senaste åren. Men Meja är alltid lillasyster.
Idag spelade de samma match, för första gången sedan de slutade spela EasyBasket. Meja har spelat en match tidigare med F08, men då var Vilja sjuk och de fick inte dela samma plan. Men idag var det dags.
Vilja tjatade på Rickard att Meja skulle få nummer 5 så hon fick ha numret bredvid. Så tillsammans kämpade dem på samma plan. Bredvid varandra. Det var så fantastiskt att se de göra det. Precis som förr.
Vilja spelade totalt 36 minuter och Meja lyckades få 19 minuter speltid, trots att hon bara var extra insatt. Så det var två trötta tjejer som klev av planen med vinst mot Katrineholm. 1 poängs skillnad blev det så det var en tajt match. Meja lyckades tyvärr inte få med sig någon poäng, och Vilja tog med sig 3 poäng i statistiken för denna match. Men som jag är stolt över deras insats idag.
Att vi sedan tog oss till Stiga Sports Arena för att se deras allra första baskettränare Pontus Oksman spela med hans Ockelbo mot våra herrar var helt fantastisk. Tjejerna hejade allt de kunde på Pontus men självklart klappar hjärtat för våran hemmaklubb. Vi gick ut på plan efter matchen och hälsade på Pontus så jag passade på att ta en bild tillsammans med alla tre tjejerna och honom. Det är ju trots allt tack vare honom tjejerna spelar basket idag. Och det är jag väldigt tacksam över.
Det blev en alldeles fin basketdag för oss idag med andra ord. Nu får vi ladda upp med en vecka full av träningar så spelar Vilja match hemma på lördag igen.