Då vi flyttade in till stan så skulle tjejerna börja åka buss till skolan på morgonen. Det har faktiskt gått hur bra som helst. De har aldrig missat en buss och tar gärna en tidigare buss för att vara på den säkra sidan att inte komma för sent. Det är sällan jag kört dem till skolan. Någon enstaka gång när jag blivit tvingad att börja senare så har jag kunnat tagit den omvägen för att lämna dem i skolan.
Idag hade dock både Vilja och Meja sovmorgon. Ninja är inte alls förtjust i att åka buss själv då de i början av tiden de åkte buss hade en skum man på bussen som satt och stirrade på dem vilket gjorde Ninja väldigt illa till mods.
Så innan frågan ens kom till mig imorse om jag kunde köra henne, så hade hon skickat sms till mormor för att fråga om hon fick äta frukost där och sen gå till skolan. Vilket mormor sa ja till. Det skulle nog aldrig falla mormor in att säga nej. Så strax innan halv sju satt vi i bilen. Stannade till och tankade och släppte av Rickard på jobbet innan jag sen körde Ninja till mormor. Jag var ändå för tidig till jobbet så fick snällt sitta i min bil på parkeringen i nästan 7 minuter.
Jag hade inte hunnit hem från jobbet innan Ninja mötte upp Rickard för ett rehab-pass. Jag har fortfarande inte fått möjligheten att följa med henne dit. Lär nog inte få den möjligheten heller tyvärr. Rickard körde dock lite längre pass än Ninja så hon tog en promenad hem när hon var klar. Svängde förbi över Fristadstorget och köpte med sig en blomma till mig utav blomförsäljaren. Bara sådär.
”Du har haft det tufft den senaste tiden mamma så jag tyckte du kunde få en blomma för att bli lite glad”. Om jag fick tårar i mina ögon? Svar ja. Bara tanken av att hon tog av sin egna månadspeng (som inte är så hög) och köper en blomma till mig. Så himla fint gjort.
Nu får blomman stå inne på fönsterbrädan under nätterna då det fortfarande kan bli frost. Och jag är evigt tacksam för den fina lilla gesten som Ninja gjorde för mig. Det får mig att kämpa lite till. Två arbetsdagar kvar sen får vi lite ledigt.