På en snömoddig motorväg styrde vi idag bilen till Stockholm.
Jag, Rickard och Vilja.
Det var dags för Antagningsdag nummer 2 och därmed Fryshuset gymnasium. Idag var hon inte lika nervös men självklart var hon nervös. Och då betyder det att detta betyder något för henne.
Under en timme fick de köra några passningsövningar samt 3 mot 3 och 4 mot 4. Sen var det slut. 3 coacher som höll i detta. De delade sedan upp gruppen i 3 så fick de en kort intervju med alla om totalt 5 frågor. Totalt deltog 24 tjejer under denna timme.
Jag och Rickard satt på läktaren och såg hela try-out`en och vi var inte imponerade.
Dels så kände vi att coacherna inte alls gav den uppmärksamhet som de kanske borde ha gjort. De stod stundom och pratade i klunga medan tjejerna spelade på. De diskuterade med förbipasserande övriga elever på skolan som gjorde sig besvär med att vara inne i hallen under tiden. Och att enbart bedöma tjejerna i 3 mot 3 och 4 mot 4 tyckte inte jag kändes rättvist.
Oerhört dålig information om skolan i sig dessutom. Jag överhörde en mamma prata med killen som vi checkade in oss med att det finns ingen bostadsmöjlighet via skolan. Dessutom så kändes själva skolan väldigt rörig och eleverna som passerade oss hade tyvärr en riktigt dålig attityd mot varandra och vuxna i foajén. Så den kulturen vill jag inte att Vilja ska vara i.
Nog för att alla skolor har sina brister och jag kan inte skydda henne mot allt, men magkänslan var inte bra. Så jag är tacksam över att det inte gick hela vägen för Vilja idag. Både jag och Rickard kände redan innan allt var klart att coacherna redan hade bestämt sig vilka som skulle få chansen att börja hos dem. Precis som det var när Vilja deltog på Zonlägret också. Samma coacher även då.
Jag är även tacksam över att Vilja tog det här så bra. Inga besvikna ord och tårar när vi åkte därifrån. Nu får vi blicka framåt. Det är ett tag kvar tills hennes slutgiltiga gymnasieval ska göras.