Igårkväll frågade Vilja mig om jag ville följa med henne ut och springa idag. På morgonen. Jag försöker göra så gott jag kan med att ställa upp för tjejerna. Så detta var inget undantag. Klockan åtta bad hon om att vi skulle ut.
Men sommarlovstjejer tar sovmorgon så när jag hade druckit upp mitt morgonkaffe i sängen så trodde jag att jag skulle slippa löpningen. Men nej, halv åtta kom hon upp och sa att hon var redo.
När jag sedan också var redo så bestämde vi att vi skulle köra intervaller. Hon har inte riktigt tränat sedan hon spelade Eskilstuna Basket Cup, så det var ju dumt att gå ut för hårt.
Vi fick ihop 2.6 kilometer intervaller mellan lyktstolpar till och från hennes skola. Två varv. Det tog oss totalt 20 minuter. Så egentligen ingen tid alls.
Men sen jag kan lova att det tog betydligt längre tid att bli människa. På snudden nästan två timmar innan jag var klar för dagen. Vilja längtar redan till nästa pass. Kul ändå att tjejerna vill, då är det min plikt som mamma att stötta dem så gott jag kan. Och om det innebär springa intervaller, så gör jag det.