När jag vrider och vänder sig från klockan 05.55 i en stol ute på balkongen för att inte väcka någon. Men helst av allt ville jag bara spring in och väcka dig. Strax efter klockan sju en lördags morgon kunde jag inte låta bli. Jag var tvungen.
Jag väckte Vilja alldeles för tidigt denna lördags morgon, men mitt hjärta sprack av stolthet så jag hade inget annat val. Sent igår kväll hade jag mottagit ett mail som skulle komma och betyda så mycket för Vilja. Hon har kämpat hårt och kommit dit hon är med sin egna vilja och stöd från fantastiska människor runt om oss.
Vilja har blivit kallad att delta under zonläger DU15 som går av stapeln här i Eskilstuna i juni.
Att för mig som mamma att läsa ett mail som är underskriven – / Ungdomslandslagsansvarig/Head of Youth , ger mig gåshud på hela kroppen. Nyp mig i armen.
Jag började att be Vilja om ursäkt för att jag väckte henne men när jag delade nyheten till henne så brast hela hon i gråt. Lycka i hennes ögon går inte att förklara. Även mina ögon tårades och Rickard satt vid hennes fotända. Meja och Ninja stormade in i hennes rum och kramades.
Nu ligger hård träning för denna tjej fram tills dess på hemmaplan då träningar med laget är minimala efter cupen.
Jag är evigt tacksam för alla fantastiska människor som stöttat Vilja (och hennes syskon) i träningen till att bli bättre basketspelare. Ni betyder så mycket för både henne och mig (och hennes syskon). Tack tack tack!
Trots att Vilja blivit förkyld så har hon nött med basketbollen på vår baksida, och jag antar att alla andra lediga stunder kommer att se ut så här. Som jag njuter!