Det är bara att gå

Som så många gånger förr har jag skrivit om att det är min klocka som håller mig aktiv, likt en tamagotchi, fast det är jag som är djuret och klockan får jobba för att hålla mig vid liv. Så eftersom dagen i stort sett bara har inneburit jobb och lekt taxichaufför (barnen skulle hem från Bollhuset, medan Rickard och mamma skulle hem från jobbet) så tjatade klockan på att jag fortfarande kunde klara det. Alltså stänga de tre ringar som den vill att man gör, varje dag.

Trots att kroppen kändes väldigt mycket bättre idag så var inte ett hemmapass något jag var sugen på. Och absolut inte sugen på att besöka gymmet heller. Så dagens motion fick bli en promenad.

Vi bor ju fantastiskt nära naturen, så bara att runda huset så fanns den där. Så härligt att dessutom få gå längst med vattnet också. Vatten, skog, åkrar är ju ändå faktiskt väldigt avkopplande.

Att promenera är ju också en del av min terapi som jag ska genomföra. Det har varit lite si och så med den. Men det var en av punkterna som skulle prioriteras i samband med kursen jag gick som handlade om acceptans. Mitt nya liv.

Först var tanken att jag bara skulle runda det lilla skogsområdet precis vid vårt hus. Enbart för att klockan krävde att jag skulle vara aktiv i 22 minuter. Men jag ökade tempot lite och tog en promenad på totalt 35 minuter istället. Så jag gick lite längre än planerat, och jag hade nog kunnat gå ännu längre om det inte vore så att Rickard hade åkt iväg för att träna tjejerna (Viljas lag, trots att hon inte är hemma) så jag behövde hem och vara en vakande förälder till ett barn som skulle laga sin och sin lillasysters matlåda till morgondagens pass i Bollhuset.

Så jag tankade på 3,37 kilometer in på kontot i appen för mina träningar. Nu när värmen och solen gör entré så kan det bli en hel del promenader fram över.

Min klocka är ju dessutom trevlig och ger mig beröm när jag klarar av vissa saker. Denna månad har jag lyckats stänga alla tre ringar varje dag. Så det innebär ju att jag egentligen har 18 dagar till att stänga ringarna. Om det går återstår att se, det är väl ett mål. Men jag hänger inte läpp om det inte lyckats. För varje månad får jag ju dessutom en utmaning att klara av. Som denna månad; Stäng alla tre ringar 11 gånger. Vilket jag då gjorde igår.

Att jag även i klockan kan tävla mot tjejerna om mest poäng gör det hela ännu roligare. Oftast har tjejerna vunnit, men nu börjar jag knappa in på deras poäng. Meja har vunnit 6 gånger och jag har vunnit 5 gånger över henne, nu är vi inne på en ny period. Vilja har vunnit 6 gånger och jag har vunnit 2 gånger, våran period slutar dock imorgon och än så länge har jag övertaget i tävlingen. Ninja är inte så sugen på tävlingar men hon är tidigare vunnit 4 gånger över mig och jag står kvar som 0 gånger vinst mot henne.

Hur som. Klockan håller mig vid liv. Den till och med påminner mig att andas med jämna mellanrum.