Min engelska är inte dålig. Rubriken stämmer faktiskt.
Idag har jag haft en eftermiddag med min äldsta dotter Vilja. Det värmer i mitt hjärta över att hon vill vara med mig och göra saker med mig. Idag skickade hon ett meddelande när jag var på jobbet och frågad dom hon fick bjuda mig på fika på Tuna Park (notera att jag två timmar tidigare swishat månadspeng till henne). Vi tog oss en fika på Espresso House där två av hennes vänner hade praktik denna vecka. Så härligt att se de tillsammans. Jag betalade givetvis fikat så hon fick behålla sin månadspeng till annat.
Och när klockan började närma sig fem så åkte vi till församlingshemmet. Vi hade nämligen anmält oss till ett event i kyrkan som Vilja ville gå på. Så det började med en fika i församlingshemmet. Det serverades faktiskt inte kaffe, då meningen var att vi skulle varva ner. Varm choklad och en smörgås.
Go Bach to sleep innebar att vi skulle bädda ner oss i kyrkbänkarna med kudde och filt. Och så skulle det spelas musik av just Bach. Vi fick somna, vilket jag såklart gjorde under den andra stycket och vaknade precis när det var klart. Så kanske lyckades jag sova i 20 minuter.
Det var helt klart en otrolig upplevelse. Det rymdes så mycket känslor i kroppen. Och att sätta sig upp i slutet och känns sig både tom och fylld på samma gång. Så häftigt!
Det var väldigt kallt, trots att både jag och Vilja hade på oss raggsockor som mormor gjort. Så nästa gång, om Vilja vill gå förstås, så tar vi lite mer varma kläder.
Så denna eftermiddag och kväll har jag spendera med Vilja och med det hon har velat gjort. Att bara få ”hänga” med henne. Hon och jag.
Det finns ett citat som jag älskar som jag översätter från engelska till svenska;
”Barn kommer alltid minnas vem som dök upp. Inte vem som publicerade något på Facebook eller bara hör av sig en eller två gånger om året. De kommer att minnas vem som gjorde om sitt schema och gjorde val och vem som gjorde dem till en prioritet.”