Om detta hade varit en sida i en tacksamhets-bok jag ska fylla i varje dag så skulle dagens tacksamhet vara; När barnen förstår.
Eftersom livet blivit lite upp och ner sedan min olycka, som gör att vi (eller rättare sagt jag) inte kan vara och leva som förut, så är vissa dagar jobbigare än andra. Allt beror på dagsformen på min kropp. Och det är absolut inget jag kan styra över. Och absolut inget jag spelar på heller för att slippa undan. Jag älskade hur livet såg ut innan olyckan. Personen jag kunde vara innan olyckan. Men jag älskar även personen jag är nu. Efter olyckan. För på något vis har jag lyckats sätta gränser jag inte klarat av tidigare. På grund av en högkänslig personlighet.
Tjejerna vet att jag inte klarar av allt som tidigare. Jag kan inte alltid vara med på deras träningar. 1,5 timme tre dagar i veckan. Jag får välja helt enkelt. Beroende på hur kroppen är för stunden. Och jag är tacksam över att tjejerna är så pass stora. Tror min ångest hade varit så mycket värre om barnen hade varit mer beroende av mig.
Idag är en sån dag som jag låser in i mitt hjärta. Tack vare Ninjas Snap till mig i morse. Så fin att jag var tvungen att ta en skärmdump.
Detta är alltså en Snap från min 11åriga dotter som förstår att just basket, där ljud och ljus är så extremt påfrestande för mig, är en av sakerna jag inte kan göra eller medverka på i samma utsträckning som tidigare. Men hon är tacksam. Tacksam för att jag ställer upp för barnen. Finns där trots att det är jobbigt med basket. En sån Snap gör att jag orkar mer än vad jag kanske skulle göra annars.
Summan av dagen blev att jag orkade titta på en match under USM i vår arena. Klubbens egna F06. Kanske för att jag dessutom fick busa lite med min favoritkille Jack som gjorde att jag kunde koppla bort matchen för några ögonblick. För att sedan orka med att kika på klubbens herrlags match som spelades några timmar senare.
Men väl hemma. Ja, då var det tjejerna som tog hand om matlagningen. Tacos. Medan jag och Rickard fick sitta på vår mysiga balkong och ta ett glas vin. Vi blev inropade när maten var färdig. Jag tog hand om disken efteråt. Allt annat slapp jag. Och det är jag tacksam för.
Jag är tacksam för att tjejerna förstår. Att vissa dagar orkar jag. Men andra dagar kan det faktiskt vara så att jag bara vill ligga i sängen med en bok eller ett spel på min mobil. Om jag inte till och med sover för att min energi har gått åt för annat.
Så om detta vore en tacksamhet.-bok; Tack mina fantastiskt tjejer för att ni förstår. Självklart även tack till min fantastiska make som också förstår och gör allt för att underlätta för mig de dagar som inte alls är bra kroppsligt. Vi hittar en bra balans i allt här i livet.
Idag var en bra dag. Imorgon ska jag på Högmässa med Vilja, då hon missade förra veckan på grund av basketmatch. Och så är planen en utflykt till grannstaden Västerås med mamma. Då får familjen kika på basket utan mig.
Tack nära och kära för att ni förstår och inte ifrågasätter!