Varje år försöker jag intala mig själv att Melodifestivalen ska bli bättre. Men varje år så säger jag samma sak; Det var bättre förr.
Nej, Melodifestivalen var inte som den var förut. Men det har väl sin charm också. Att det förändras.
Jag minns när jag var liten. Vänner samlades hemma hos oss. Melodifestivalen var en kväll. Alla bidragen samtidigt. Jag minns hur jag fick vara uppe hur länge jag ville under denna kväll. Hade jag tur orkade jag vara vaken tills vinnaren hade blivit utsedd, annars fick mamma berätta den för mig när jag vaknade dagen efter. Det var en magisk kväll tyckte jag. Och likaså när det var dags för den stora; Eurovision så fick vi också vara uppe, men aldrig då att jag orkade vara uppe tills alla länder hade lagt sina röster.
Nu är allt så utdraget. Kväll på kväll i flera veckor för att utse ett bidrag som ska representera oss. Låt på låt ska spelas, en och två gånger och chansas hit och dit.
Här hemma strökollar vi bara. Tv.n kan vara igång medan vi spelar spel på mobilen, är på sociala medier eller läser en bok i soffan. Denna gång laddade jag dock ner appen, bara för att se vad det var för något. Men jag lovar att den åker bort lika fort igen.
Jag kanske låter bitter, men det är jag absolut inte. Men jag har tappat intresset.