Ja, kanske var det lite önsketänkande. Men lite är bättre än inget.
Efter torsdagens incident i badhuset, där min nacke fick sig en alldeles onödig sving i fel läge, så har jag haft en smärtpåverkan utöver min vanliga smärta. Nacken är otroligt öm, axel- och skuldrorna har varit så spända så de gör ont. Rickard har fått massera in Ormsalva och vetekudden har varit en kär vän sedan dess. Men det verkar inte släppa.
Nu har jag dock bokat in en vanlig massage imorgon. På företaget jag arbetar på så kommer det en massör en gång i månaden som vi kan utnyttja till ett bra pris. Så den tiden var bokad sedan 3 veckor tillbaka. Inte för att jag tror att en klassisk massage kommer att få min smärta att försvinna. Kanske kan den avta, eller så kan den ju kanske bli värre. Det vet jag ju inte eftersom jag inte har provat. Men jag får nog be henne undvika nacken men lägga lite krut på axlar och skuldrorna. Så kanske den värsta muskelspänningen släpper. Och om det inte känns bättre så lovar jag att söka vård, trots att jag vet att jag inte kommer få någon direkt hjälp.
Hur som. Jag bestämde mig för att packa träningsväskan ändå. Eftersom den hjälp jag ändå får kommer säga; träna, gör dina övningar. Så då planerade jag i mitt huvud att dagens pass på gymmet efter jobbet skulle bli ett underkroppspass. Fokus på mage, rumpa och lår. Då skulle ju inte nacken bli allt för påverkad av min träning. Och det gick faktiskt ganska bra. Jag körde ett kort och enkelt pass i väldigt lugn takt. Så jag kände mig nöjd när jag gick därifrån och åkte hem.
Imorgon får det bli en vilodag, men jag funderar på om jag ska köra ett pass på gymmet på onsdag under min lunch. Jag har blodgivning på eftermiddagen så efter det så ska jag såklart inte köra någon träning. Men ett enkelt bröstpass på lunchen kanske kan sitta fint. Beroende på hur massagen imorgon visar sig på kroppen sen. Men det får nog bli planen.
Tur att planer kan ändras om det inte funkar. Allt jag vill är ju att komma tillbaka till lite rutiner med träningen igen. Den har varit saknad.