Idag för 17 år sedan blev jag och Rickard tillsammans. Tänk så mycket vi hunnit på 17 år.
Det har ju inte varit en dans på rosor. Men samtidigt så har det varit en fantastisk resa. Det bästa är ju trots allt våra tre fina döttrar vi har fått tillsammans.
Att fira har det inte blivit så mycket av då vi varit på olika basketmatcher idag. Men jag är tacksam över att vi kommit såhär långt och att vi har en lång väg kvar att vandra.
Jag skulle kunna skriva hur länge som helst. Men just nu så känner jag så extremt mycket. Så jag låter känslorna får ta över orden denna gång.