Ikväll tänder vi ljuset för dig.
Vi har idag tagit farväl av Rickards farmor genom en begravning i Kloster Kyrka. En fantastisk lappländsk kvinna som fått så otroligt många fina år. Jag fick 16 år och 10 månader med henne. Trots att språket blev en barriär för oss så var det ändå ganska fint och enkelt att förstå varandra.
Älskar hur Rickard fick översätta hennes frågor gällande mina graviditeter (under tiden jag var gravid såklart) som jag fick svara på svenska och hon förstod. Saknar hennes grötfrukost på julafton, där många samlades i hennes lilla lägenhet varje jul. Men var sak har sin tid.
Minns min första sommar i stugan. Hon och hennes partner Leo kom över till stugan och vi fick ta det första kortet med dem och Vilja, sittandes på trappen. Vilja som knappt var ett år gammalt. Det var så fint på något vis. En allra första gång. Den minns man alltid.
För denna fantastiska kvinna, är jag tacksam att jag får vara en del av hennes efterlevnad. Hennes fortsatta tid genom mina barn. Tre fantastiska tjejer som har hennes arv i sig. För utan henne så skulle ju inte jag ha dem hos mig. Jag är tacksam för att tjejerna fick en tid med henne. För tid är allt vi har, och tid är allt vi kan ge. Jag vet att hennes närvaro alltid kommer finnas där när vi är i stugan.
Nu har vi tagit ett otroligt vacker farväl. Nu väntas färden till hennes sista vila. Den sker i nästa vecka och jag är tacksam över att jag får följa med och stötta hennes små killar. Min svärfar, min make och mina två svågrar. Mina killar i familjen. De ska jag ta hand om! Tack för den äran!