Jag kan bara ana hur mina barn har känslor i kroppen som snurrar snabbare än en karusell just nu. Skolavslutningen är om en vecka och det är så mycket som blir förändrat för oss alla. Inom mig finns det så många känslor som faktiskt är svåra att få ner i ord.
Vilja. Min äldsta. Det är dags att avsluta grundskolan och bege sig ut i en mer ansvarig skolvärld. En skolvärd som jag inte greppat som förälder ännu. Blir jag fortfarande informerad om allt som en mamma till en gymnasieelev så som jag blivit under grundskolan? Jag kan såklart förstå att veckobrev från ansvarig klasslärare inte kommer att komma. Men allt annat då? Eller kommer det bli Viljas uppdrag att förmedla all information till mig?
Vilja. Som 15 åring. Ska bestämma vad hon vill bli när hon blir stor. Den ångesten som jag hade när jag skulle välja. Hur har hon känt egentligen? Hon vet ju inte alls. Ena dagen vill hon bli jurist, andra dagen vill hon bli flygvärdinna. Vitt och brett. Det enda jag bad om var att hon skulle välja en bred linje som är högskoleförberedande. Ha kul dessa tre år innan allvaret sätter in på riktigt. Skapa kunskap och ta det vidare. Det är en ovetande tid som väntar. Både henne och mig.
Meja. Min Meja. Ett år kvar i grundskolan. Med klasskamrater som inte riktigt accepterar att Meja är lite annorlunda. Som inte kan läsa av Meja. Önskar så att jag egentligen hade valt en annan skola till henne nu när vi flyttade in till stan. Men att hålla på att byta klass och skola mitt i en årskurs eller med sista året kvar på just den skolan känns bara dumt. Samtidigt så känner hennes lärare henne och med de hjälpmedel som Meja behöver för att klara av vissa delar i skolan, gör att jag tror att Meja känner en trygghet att veta att det känner henne. Kan läsa av henne. Utan sällskap på bussen sista året blir det förstås. Även om man tror att Meja är ganska tuff så är hon också ganska känslig. Men jag vet att hon kommer klara av sista året i grundskolan utan problem.
Ninja. Min minsta. Det är dags för högstadiet. Eftersom hennes klass ändå skulle delas upp inför skolbyte så valde vi ju då en annan skola för Ninja. Som enda elev från hennes nuvarande skola så är jag rädd att hon blir ensam. Men alla som känner Ninja vet att hon redan första dagen kommer ha massor med kompisar runt sig. För hon är sån. Väldigt social. Nu får hon en promenad på ca 10 minuter till skolan. Och efter föräldramötet jag var på så kändes skolan ändå bra. Men jag kan förstå om hon är lite nervös inför skolstarten ändå.
En skolvecka kvar. Inga riktiga skoldagar. Men sen förtjänar tjejerna att sommarlov. Ett väldigt långt sådan i år. Skönt för dem. Sen tar vi tag i alla förändringar som sker.