Att ta en veckas bloggvila kanske inte var riktigt vad jag hade tänkt men det visade sig att det var vad jag behövde. Även om jag fått otroligt fina ord om min blogg och vetskapen att mina inlägg har varit saknade. Så var det ganska skönt att inte skriva något på en stund. Jag vet inte om det kommer inlägg varje dag här dan efter, men det visar sig helt enkelt.
Jag är på en plats här i livet där jag inte vill vara egentligen. Där det är en daglig kamp om att hitta min styrka. Motivationen som tryter men samvetet tar makten och vinner. Trots att jag egentligen vill något annat. Det är en nackdel att alltid låta samvetet vinna. Att sätta andras behöv före ens eget.
I måndags hade vi en föreläsning på jobbet. ”Allt möjligt” med Robin Bryntesson. En väldigt energisk kille som kanske inte fick mig att vilja ställa upp i Vasaloppet eller ens bli snabb på längdskidor. Men kanske fick han upp mina ögon på att allt är möjligt. Att man jag bara kan räkna ut hur jag behöver fungera för att nå dit jag vill. Eller få det jag vill ha. Det är möjligt.
I övrigt har det varit en lugn vecka. Tjejernas basketträningar har varit inställda både onsdag och torsdag på grund av ett event i Volvo CE Arena. Det har gett oss längre sittningar vid middagsbordet, vilket annars är ganska stressiga här hemma.
Det var skönt att stämpla ut för helg. En ganska lugn helg ändå. Vilja och Meja ska döma basketmatcher imorgon efter lunch. Mejas första matcher sedan hennes utbildning. Meja ska sedan övernatta i kyrkan med sin konfirmationsgrupp. Vi andra ska åka på middag för att fira att tjejernas farmor fyllt år. På söndag har tjejerna basketmatch igen.
Men nu ska jag bädda ner mig i soffan med ett glas vin och kika på Bäst i Test med hela familjen. Inte för att det är lika bra som när det gick på SVT1 men man kan inte få allt här i världen. Risken finns dock att jag missar slutet då jag känner mig slut som person idag.
Trevlig fredagskväll!