Nu har vår baskethelg kommit till enda. Tjejerna drog en lättnadens suck när vi kom hem och de stupade raklånga i soffan. Trötta. Ledsna. Besvikna. Uppgivna. Ja, det var många känslor efter helgernas matcher. Allt jag kunde göra var att trösta. Låta dem gråta ut i min famn. Som förälder är det svårt att trösta vissa stunder.
Vilja kom ut i halvtid under sista matchen helt förstörd. Helst av allt ville hon bara byta om och åka hem. Det blir stundom då svårt att motivera henne till att fortsätta. Nu missade jag första halvtid av matchen då jag stod i kiosken men jag har ju ändå sett de andra tre matcherna och ibland kan jag förstå att tjejerna bara vill klä på sig och gå hem.
Men alla tre tjejer kämpade så extremt mycket enligt mitt tycke. Sen om jag inte ser vad andra ser kanske är mamma-ögonen som sitter på.
4 matcher på samma helg var alldeles för tungt för tjejerna. De är får laget vilket gör det ännu känsligare så nu är jag glad över att de får några dagars lugn. Jag har pratat med tränaren för Skills-träningen om att tjejerna står över morgondagens träning, vilket han förstod och ansåg även han att tjejerna behövde vila. Han såg ändå lite av deras eftermiddags match idag.
Nu har vi tvätten kvar. Baksidan av sporten. Nu står det att division 2 har match på onsdag så tvätten måste vara klar på tisdag. Sen kanske inte mina tjejer är med på den matchen. Annars är det nästa match på lördag, då finns risken eller chansen att tvätten kommer hem till mig igen.
Men tvätten får vänta tills imorgon eftermiddag. Vi har hemstäd imorgon och jag orkar inte ha alla tvättställningar framme. Och jag var faktiskt tvungen att prioritera vår egna tvätt först.
Nu ska vi unna oss att gå igenom lite filmklipp från gårdagens matcher där tjejerna får se själva både det som de gjorde bra och det som de gjorde dåligt. De ska även få höra kommentarer, en hel del boll-dunk och en hel del visselblås från domarens visselpipa.
Tack för denna baskethelg! Mot ny vecka!