Men jag känner lite att orken för nya tag inte riktigt finns. Frågar mig själv varför jag inte tagit ledigt från jobbet dessa dagar inför flytten. Men får samma svar av mig själv varje gång; Ledigt från jobbet är inte ett alternativ som jag vågar ta. Det räcker med enbart flyttdagen. Så istället får jag göra desto mer på kvällarna.
Idag har vi kört lite sopsäckar med kläder. Flyttfirman föredrar att ta allt i kartonger men då krävs det så himla många kartonger. Nu fick vi ner alla kläder i stort sett i två sopsäckar var (!!!). Vi har dessutom hunnit satt upp lite lampor och kopplat in internet i nya lägenheten. Gardiner sitter i alla rum utom i ett av dem.
Här hemma fortsätts det packas. Jag vet att vi kommer klara det, men jag känner en inre stress om att det kommer vara kaos på onsdagsmorgon när flyttfirman kommer.
Jag har haft klockan på nedvarvning (en träningsapplikation) för att bara ta det lugnt och andas. Men nu ska jag runda av och faktiskt låta kroppen vila ännu mera, med sömn. Så jag kan köra sista rycket imorgon medan tjejerna och Rickard är och tränar.
Varför skulle du inte våga ta ledigt från jobbet? Jag tycker det hade varit klokt. Man måste ju ta hand om sitt liv.