Så klev jag in i Bollhuset som assisterande coach. Lägga det på CV.t med andra ord.
Vilja har ju påbörjat det så kallade Coach programmet som vår Basketklubb anordnar för att få fler coacher till klubben. Det gör att man får ett lag tilldelat sig och en mentor. Nu fick Vilja ett lag där coachen för damlaget huserar. Men hon ska dock få coachen för herrlaget som sin mentor.
Flicklaget som Vilja ska coacha är ett litet lag, och då får coachen för damlaget ägna sig åt pojklaget i samma ålder. De delar upp pojkarna och flickorna. Vilja skulle då få flickorna själv. Men samordnaren för klubben sa till Vilja att hon kunde välja någon som kan vara assisterande coach. Och sa lite snabbt att det lika bra kunde vara hennes mamma. Nu gav Vilja några namn till samordnaren som ska kunna stötta henne under denna säsong. Och jag anmälde mig såklart för Viljas skull som hjälpreda. Assisterande coach blir jag väl döpt till.
Nu tänker jag själv att jag får stå för den administrativa delen som ett lag behöver under uppstarten av laget. Så får Vilja fokusera på själva träningen. Självklart kommer jag vara på plan och stötta i de övningar som Vilja säger att de ska göra under träningen. Och om hon får med sig någon annan av sina tilltänkta hjälpredor så håller jag mig undan och endast sköter det runt om.
Detta kommer göra att Vilja växer som människa. Kunskapen hon kommer att suga åt sig via sin mentor kommer ge henne självförtroende både som coach och som egen spelare.
Det ska bli kul att följa Vilja i detta. För min del handlar det om en timme i vecka. Det är garanterat något jag gör för Viljas skull.
Jag må vara kass på basket, men administration och logistik är något jag är mer än grym på! Så jag och Vilja slår våra kloka huvuden ihop och driver Flickor15 i klubben.
Vilken fin mamma du är. Att vara närvarande är ju så viktigt för dagens ungdomar, men väldigt få föräldrar tar sig tiden. Det är viktigare med egentid tycker de.