11 veckor som arbetsbefriad har nått sitt slut och på måndag är det dags för en ny start.
Jag kan fortfarande få en släng av ångest över att jag varit hemma så himla länge och att jag inte ska gå tillbaka till mitt gamla jobb. För jag älskade mitt jobb och allt som hörde till. Så det var ju väldigt tungt att gå därifrån. Och eftersom jag mådde så extremt dåligt dagarna efter så trodde jag aldrig att jag skulle få ett jobb att gå till igen. Jag och livet fick sig en riktig smäll.
Men jag fick ett jobb. Och det gick väldigt snabbt dessutom. 4 veckor efter jag gick ut från jobbet till att jag hade skrivit på för ett nytt jobb. Jag är så tacksam och stolt över mig själv.
Nu väntar en ny spännande tid med nya arbetsuppgifter, nya kollegor och en helt ny arbetslivserfarenhet (även om jag arbetat med liknande uppgifter tidigare). Jag är så spänd men samtidigt exalterad över vad som väntas. Jag är mer än redo.
Tiden hemma har gjort mig gott. På flera plan har jag kunnat jobba med mig själv, för mig själv. Hunnit landa i allt som hänt och samtidigt hunnit göra sånt som gjort mig gott.
Det kommer såklart bli en hel del prövningar nu i början tills hela familjen har kommit in i alla nya rutiner. Det här med att jag ska sluta 1,5 timme senare än vad vi är vana vid kommer att bli en utmaning, men så snart vi dessutom har flyttat in till stan så kommer det också lägga sig med säkerhet.
Nu ska jag njuta av helgen med familjen!