Så är vi äntligen framme vid stugan!
I vanliga fall så brukar vi starta senare, stanna över natten i Umeå, för att anlända till stugan dagen efter. I år valde vi att starta tidigt hemifrån för att vara framme sent på kvällen. Sagt och gjort så tog det oss 14 timmar att ta oss hemifrån till stugan. En resa som helt klart tär på kroppen!
Men man blir lycklig när man passerar gränsen och känner att lugnet infinner sig sakta men säkert!
Att få komma ”hem” och bli så varmt välkomnad av mina svärföräldrar gör så gott för själen. Lyckan är total! I år var även Rickards lillebror med familj här när vi kom så det var ett härligt välkomnande!
Nu strax börjar vi bege oss mot våra sovplatser. Vi har ju trots allt gått upp tidigt i natt och åkt närmre 130 mil så nog är vi trötta allt! Imorgon är en ny dag!
Andas in, andas ut. Nu ska själen få ro!