Igår kväll fick Vilja förfrågan om att spela match med Damjuniorerna. Igen. Hon var ju redo redan förra helgen men då blev ju den matchen inställd. Så bättre lyckat denna gång.
Så idag åkte hon upp till Tensta för att möta VGB. Det var samling 12.30 hemma vid Bollhuset så fick hon hoppa in i en bil tillsammans med spelare från juniorlaget, samt sin egna lagkompis Iris.
Jag och Rickard som dessutom hade bokat att min mamma skulle komma och vakta tjejerna över natten, fick ändra om den tiden så mamma kom tidigare. Det innebar att vi kunde vara på plats i Tensta för att heja på vår dotter när hon tillslut fick göra sin debut i Division 2 i basket.
Vet inte om det var vi eller hon som var mest spänd inför detta. Men det gick hur bra som helst. Tyvärr blev det en förlust med bara 4 poäng och den tid som Vilja var inne på plan gjorde hon absolut inte bort sig alls. Med tanke på att hon mötte vuxna kvinnor, som till och med var föräldrar, så där var ju åldersskillnaden ganska stor.
Men som jag sprack av stolthet när hon klev ut på plan. Nu får vi hoppas att hon visar framfötterna och får spela lite till. För detta fick hennes självförtroende att skjuta i höjden.
Vi fick säga hej då till henne när hon skulle ner till omklädningsrummet. Hem åkte hon med bilen hon åkte upp med så jag och Rickard fick åka in till centrum och checka in på hotell.
Jag är evigt tacksam för att min mamma ställer upp så gott på oss. Hon är värd allt guld i världen. Och jag vet att hon älskar att vara med tjejerna lika mycket som tjejerna älskar att vara med mormor.
Nu ska vi göra oss redo för middag. Bara han och jag!