Och denna eviga väntan..

Allt från nu till sen..

 
Kanske var jag lugnare denna gång jag skulle genomföra egentest på mitt barn. I höstas när jag gjorde det på Vilja satt jag själv och grät, troligtvis lika mycket som henne. Men nu när det var Ninjas tur gick det faktiskt väldigt lätt. Dessutom var Ninja konstigt nog inte lika rädd och nervös. Trots att hon gråtit vid flertalet tillfällen bara av att tänka tanken på att behöva göra ett test.

Nu får vi ju bara vänta. Den eviga väntan. Provsvaret kan ju komma allt mellan nu och sen. Rickard hängde på låset på Apoteket och lämnade in det lika fort igen så med lite tur kanske provsvaret kommer snabbt. Men vi väntar.

Själv är jag så trött. Det kanske syns på bilden där uppe.
Mindre sömn då Ninja verkar ha praktiserat som helikopterpropeller under natten. Så fort hon rört sig så har jag varit där för att känna om hon fått feber. Vilket hon inte fick, men ändå så vaknade jag vid varje snurr hon lyckades få till.
Dessutom så är ju inte köksstolen den mest sköna arbetsstol så jag har en aningen ont i ryggen också.

Men nu har jag gnällt färdigt. Dags att stänga av datorn och krypa ner i soffsn bredvid Ninja och titta på tv medan de stora tjejerna är på träning. Det blir en lugn eftermiddag och kväll med andra ord!

Kommentera här: