Livets första PT-timme

Det kan bli en bra hatkärlek..

 
Idag var det alltså dags för min första PT-timme, i livet faktiskt. När jag tecknade mitt gymkort så fick jag två gratis PT-timmar att utnyttja. Så idag hade vi bokat in första passet. Jag var ju så himla nervös och osäker så jag bad Rickard att följa med som moraliskt stöd. 

Först tänkte han bara släppa av mig och köra ett eget pass, men PTn sa att han kunde få köra tillsammans med mig. Och det gjorde mig lite mindre nervös. Sagt och gjort.

Med en snittpuls på 134 genom passet så kan jag lova att jag har så ont i mina ben, redan nu. Hur kommer det vara imorgon? Eller på fredag? 

Sara, som PTn hette, hade lagt en del fokus på bålen. Det var riktigt bra då jag känner mig så svag i just bålen. Kontorsjobb, hemmajobb på en köksstol och allt där till. Men det var en hel del utfallssteg också. Osäkert om jag kommer upp ur sängen imorgon. 

Men det var så härligt när passet var slut. Kroppen var så trött men lycklig. Och eftersom jag har en timme kvar att utnyttja så bokade vi in den nästa vecka. Samma dag och tid. Tur att jag har arbetstidsförkortning att ta ut. Därefter ska jag köpa ett klippkort med 10 gånger. Allt för att hålla kroppen uppdaterad. Kanske ta ett pass i månaden för att få lite nytänk i träningen och förmodligen övningar som man annars inte gör när man går till gymmet. 

Jag vet tyvärr inte om jag hinner med någon mer träning innan nästa pass, då det är lite fullbokat i min kalender. 

Hur var då "min" PT? 
Det värsta jag vet är när något skriker hårt för att pusha. Då blir jag bara arg och sur. Man behöver inte skrika hårt eller skrika överhuvudtaget. Sara var så lugn i sin ton. Glad. Och hennes glädje och stolthet för varje repetion jag klarade gjorde att jag klarade lite mer. För min träning ska vara kul, inte ett hårt måste med någon som flåsar mig i nacken och skriker En gång till.
Sara lät mig vila bra mellan repetionerna och vattenpauser blev hon bara glad över att jag tog, i och med värmen ute nu dessutom. 
Så det kändes riktigt bra med henne. Och nu skulle det inte bli en världskatastof ifall Rickard inte kan följa med och träna nästa vecka. Och inte heller någon konstig känsla att boka in henne på PT timmar när klippkortet är köpt. Det kan bli lite av en hatkärlek till PT-timmar ändå.

Så nu är gym- och PT-timme-premiären tagen på gymmet. Det känns så bra!
(Fråga mig dock inte imorgon eller på fredag. Kanske på lördag.)

Kommentera här: