Väntan på operation blir längre

Idag var Vilja återigen på ögonmottagningen för kontroll av sin skelning som tyvärr har kommit tillbaka sedan hennes operation för 3 år sen. Redan i mars när vi var där så diskuterade vi en ny operation med läkaren. 

 
Idag började besöket hos en ortoptist som gjorde en hel del undersökningar på Vilja. Kan ju förstå att Vilja satt och gäspade till slut. Men hon var riktigt duktig och förklarade lite hur hon hade det.
Nu påverkar inte Viljas skelning henne så jätte mycket i och med att skolan försöker tillgodose hennes behov av att sitta när tavlan och så arbetar de väldigt mycket med sina egna datorer vilket gör att Vilja inte får huvudvärk när hon måste se på långt avstånd. 

Och det tyvärr innebär att vi får vänta på operationen en stund till. Varken läkaren eller ortoptisten ville inte riktigt ta beslut om en ny operation då de inte vet vart Vilja öga tänker ta vägen. Antingen så kan det liksom "tränas" på att hållas ihop ju mer hon växer, eller så blir graden med skelning värre. Och genomför man en operation nu så kan ju chansen vara förbrukad i framtiden.

 
Vilja fick ha på sig ett par glasögon med prismor i glasen för att på någotvis kunna stabilisera ögonen lite grann mellan undersökningarna. Gulligt tycker jag!

Men såklart blev ju ändå Vilja en aningens besviken. Hon hade ju trots allt redan sagt till läkaren i mars att hon ville genomföra en operation, när läkaren frågade. Och nu säger läkaren att det inte blir. Så jag förstår ju henne också. Men samtidigt förstår jag läkaren också.

Nu får vi vänta ett år. Om ett år tar vi nya undersökningar och mätningar för att se hur ögat har utvecklats i och med att Vilja också utvecklas. 

Jag är otroligt stolt över Vilja. Över hennes egna förmåga att kunna förstå och förklara saker för sin egna del. Hur medveten hon är om sig själv och vad hon vill och siktar mot. Det är en klok 10 åring jag har ❤
 

Säsongens första hockeymatch

Klockan ringde strax innan sju imorse. Nu är det slut på sovmornar på helgerna också. Men jag klagar inte. Ninja var ju dessutom redan uppe och fixade till kaffe så det var ju klart när jag klev upp.

Väckte Vilja och dukade fram frukosten. Idag var det dags för säsongens första hockeymatch. På bortais dessutom. I Kumla. Så hon hade samling i vår ishallen 8.20 för avfärd 8.30. Meja skulle dessutom följa med som sällskap.

 
Medan Vilja, Meja och Rickard åt frukost så packade jag Viljas väska med träningskläder och tillbehör. Packade dessutom en liten väska med mellanmål också. Banan att äta innan matchen börjar och så en risifrutti och en liten festis att kunna stoppa i magen under en periodpaus. Och så en Corny att äta efter matchen i bilen på väg hem.

Rickard hann lagom åka iväg när han skickade att han behövde hämta upp två av Viljas lagkompisar också. Och det är precis sånt här man gör med ett lag. Man ställer liksom upp. Kanske lite tråkigt för Meja att åka med då, men samtidigt så känns det lite bra att Vilja får sällskap när hon ska byta om i eget omklädningsrum.

Jag och Ninja blev hemma. Lite blandade känslor då jag så gärna ville se henne spela första matchen för denna säsong. Men jag får heja desto mer på nästa match helt enkelt. Hon är redo för en säsong med grabbarna, men kommer såklart att gästspela hos tjejerna också i den mån vi hinner och hon orkar.

Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna älskling ❤
 

En milstolpe i livet

När man befunnit sig i en ny värld i 10 år. 

För 10 år sedan (och en dag) så förändrades mitt liv rejält. En liten flicka föddes. En flicka som fick namnet Vilja. Vid en ålder på 22 år ung så kände man inte riktigt igen den nya världen. Men tillsammans med Rickard har jag blivit så bekväm i min nya fas i livet.

Så igår firades våran nu, 10 åriga dotter Vilja med kärlek. 

 
Vi började såklart vår morgon med frukost på sängen, sång och paket för Viljas del. En trött tjej fick öppna tre paket från oss och äta favoriten. Rostad smörgås med nutella. Sen gjorde vi oss i ordning och for in till vårt badhus efter önskemål. Alltid får barnen välja lite vad vi ska göra på deras födelsedagar (oftast något enkelt om de fyller en arbetsdag.) Badhuset lockade i denna värme och vi fick en fantastiskt stund tillsammans.

 
Efter bad i lite drygt 3 timmar, lunch och många kallsupar tog vi oss hem igen. Fixa det sista inför eftermiddagens kalas och ombyte till klänningar. Ballonger skulle blåsas och bord skulle dukas. Vilja fixa tårtan. Gäster började komma och vi fick oss en alldeles fantastisk eftermiddag.

 
Kompisar, släktingar och ett födelsedagsbarn gjorde dagen perfekt för Vilja. Tänk att människor tar sig tid. Vilja blev rörd när hon gick och lade sig och sa att hon var tacksam över alla gäster som kom. Lyckliga du kände jag ❤
Lyckligt somnade hon och jag själv kunde sätta mig ner och reflektera över dagen. Och livet hittills.

 
Jag har fått vara mamma i 10 år. Det är en milstolpe. 
Jag är inte längre den unga 22 åriga nyblivna mamman. Jag är en kvinna på 32 år som har fått tre fantastiska döttrar och livet är fullt av kärlek och lycka. Jag ser bortom all kaos och känner i stor sett bara kärlek och lycka i familjelivet, som mamma. Jag känner mig säker som person i familjelivet vilket gör våra dagar så mycket enklare att ta oss igenom. Vi bårkar inte ofta, vi gör härliga saker tillsammans för att må bra. Det är lite enklare så! 

Jag känner mig mogen. 32 år och varit mamma i 10 år. För mig är det stort ❤