När motivationen tryter

Att jobba på ett kontor behöver inte alltid innebära ett stillasittande jobb.
Mitt jobb, på kontor, är absolut inte ett stillasittande jobb. Och kanske är det bra jobbigt att gå runt i arbetsskor hela dagarna, men ibland kan man byta till vanliga gympaskor också. Fast samtidigt så känns det jobbigt att behöva byta skor så fort man behöver gå ut på lagret.

Och trots att jag påbörjat den fjärde veckan på jobbet så har jag ännu inte hittat balansen inför träning på gymmet heller. Det är liksom som om motivationen tryter. Jag är aktiv på jobbet. Går mina 10.000 steg innan jag ens kommer hem från jobbet. Och då påpeka igen att jag trots allt har en kontorstjänst. 

Röd ring - Rörelse: 460 kalorier (av 480 aktiva kalorier)
Grön ring - Träning: 35 minuter (av 30 aktiva minuter)
Blå ring - Stå: 13 timmar (av 12, dvs står ett x antal minuter per timme) 

Idag tog jag en kort promenad med Vilja och mamma. En promenad på cirka 20 minuter. Vardagligt. Men jag känner på sätt och vis att jag saknar träningen.
Så därför har jag bokat in ett styrkepass med Malin på gymmet på torsdag efter jobbet. Hon slutar klockan 16 och jag slutar ju 15.30. Hinner ju perfekt lagom dit och byta om innan Malin kommer. Och så hinner jag köra mitt pass lagom till att alla barn är hemma från skolan och Rickard förhoppningsvis har lagat middag.
Till helgen är det matcher för barnens del. Vilja har ishockeymatch i Nyköping på lördag och Meja har fler men kortare handbollsmatcher på söndagen.
Men kanske, bara kanske, hinner jag slänga in ett besök på gymmet då också. Inget jag lovar eller planerar. Om det blir så blir det..

Men för att få upp min motivation igen så tar jag och lägger mig till rätta i soffan och läser nya numret av ToppHälsa som kom i brevlådan idag. Dessutom får jag vänta till klockan åtta ikväll för att äta dagens sista måltid, denna gång; egen smaksatt kvarg!

Trots att träningsmotivationen tyter så flyter kosten på riktigt bra. Det gör mig bra stolt!
 

Träna sa dem..

Det blir kul.. Och det kanske det blir om man har bättre humör än vad jag har. 

Efter ha ätit en riktigt god buffé på Tuna Park i form av asiatiskt så var jag mer än behagligt mätt. Men trots allt så kände jag för att ta en cykeltur med Rickard när maten gjorde sig mindre påmind. Men först en kopp kaffe med mamma medan Rickard skruvade ihop grinden till staketet. Och när han var klar så passade vi på att svira om till träningskläder och bege oss ut på tur medan mamma var kvar och vaktade tjejerna.

 
Redan innan vi kom iväg så insåg jag att min cykel behövde fylla på luft i däcken. Så vi fick börja med att cykla till bensinmacken för att fylla på. Men inser där att det inte är sån ventil på framhjulet. Och all lyft gick ur.. Så med ett platt däck fick jag börja min promenad hemåt igen. Lagom tjurig. Men Rickard cyklade hem och hämtade en vanlig pump. Varför har jag två olika ventiler på mina däck för? Det kunde inte Rickard förklara när han mötte mig halva vägen hem och kunde pumpa min cykel med en vanlig pump. 

 
Men under den stunden som jag gick ensam på vägen hem hann jag bli riktigt irriterad och sur och min träningsvilja var så gott som bortblåst. Men så fick jag min vilja igenom att cykla en runda (Rickard ville cykla den andra hållet men jag fick som jag ville) och så trampade jag på. Trampade på som bara den. Ute på gärdet blev det dock väldigt blåsigt och jag ville vända hem. Sen gick turen utav bara farten..

En bra men seg, lätt lutande backe fick avsluta våran runda men jag är tacksam att vi valde min riktning, då hans riktning hade börjat med en hemsk uppförsbacke i grus. 

 
Jag blev riktigt njöd med våran runda. Milen är helt okej att cykla såhär i början. Vi har en annan slinga som blir milen den också. Den får vi ta en annan dag. Mamma sa redan imorgon, men ibland är hon inte riktigt klok. Men lite mersmak för cyklningen helt klart.. Eller träning över lag kanske!

Nu dags för en AWO - after work out!
 

Fredagsfys innan fredagsmys

Jag vaknade upp en vecka efter jag sprungit Vårruset och kände att jag kanske skulle bege mig ut på en liten löprunda nu på morgonen. Men jag var segstartad och missade äta gröten tidigt. Men jag tog mig en skål gröt (får förvisso bara i mig en halv portion) och en finncrisp utan pålägg (då jag tydligen glömt att handla det). 

Barnen gjorde sig redo för att cykla till skolan och jag bytte om till träningskläder ändå. Det blev en snabb promenad till skolan, för att lyckas hänga med tjejerna i deras tempo. Ninja ville att jag bara skulle följa henne till ytterdörren så där sa vi hej då. Och jag tog mina första löpsteg på en vecka.

Det kändes ju bra. Just i början i alla fall. Utan min vapendragare som förmodligen hade fått mig att orka lite till så tog jag mig en runda i alla fall.

 
Inget jätte märkvärdigt direkt. Men halv sträckan jämfört med Vårruset och på halva tiden. Det bör jag ju se som en bra utveckling ändå. Jag har inte blivit sämre med andra ord. Under Vårruset hade jag en snittakt på 8.23 minuter per kilometer. Idag var jag nere på 7.56 minuter per kilometer. Så det tar sig lite. Vi får väl se vad nästa runda ger för snittakt. Rundan jag sprang idag kändes bra. Ytterst få uppförsbackar och det vill säga lika många nedförsbackar. För dem kan ta livet av mig.

Jag har i alla fall lyckats duscha, föna håret och fått i mig dagens första mellanmål. Lindahls vaniljkvarg toppat med färska blåbär, hallon och jordgubbar. Helt klart ett mellanmål jag kan äta hela sommaren!

 
Men jag känner mig fortfarande inte som människa. Det där lyckoruset från förra veckan finns inte riktigt där. Även om jag tyckte det var skönt att komma hem och känna att jag ändå har genomför ett löppass, så finns inte riktigt ginstan där. Men jag är stolt ändå! Lika så bäst att fortsätta korta, men fler, löprundor den kommande tiden. Man vet ju aldrig vad man ger sig in på med tiden!