2018. You did me good

Vaknar upp till ett nytt år. År 2019. Det är nu man ska se tillbaka på det år som har gått och göra någon form av resumé av det som hänt. Jag tycker sånt är lika svårt varje år. Förra årets resumé var nog den bästa jag någonsin skrivit (finns att läsa HÄR) Så det får jag svårt att toppa.

 
Men året 2018 passerade med andra prioriteringar och till slut kunde jag säga hej då till 2018 genom att vara lycklig. För delvis av året blev faktiskt mitt år.

Relationer avslutades och relationer startades. Det finns människor som kom in i mitt liv och det skapades en speciell plats i mitt liv just för dem. Att få en ny vän, som tror på mig och vågade satsa på mig. Som gav sin tid för just mig. Med eller utan barn så fanns hon där. Det innebar att jag i år fick ett nytt jobb. Ett jobb som jag kan utföra till 100%. Ett jobb där jag jobbar nära min vän. Det är en trygghet; även om jag nu kommit långt själv och inte är i samma beroendeställning mot henne längre. Men jag behöver henne fortfarande och det är jag glad över. 

Barnen gjorde om i sina idrotter. Två av dem slutade spela ishockey. Och nog så lycklig Meja har varit som hittade handbollen istället. Hon hittade hem, när hon inte passade in. Det är fantastiskt. Ninja som hittade sin fotboll, som lyser som en sol så fort hon pratar om sporten och alla vänner hon får via den. Så jag är glad att de båda valde att sluta spela ishockey. Vilja fortsätter med sin hockey, i det lag där hon tillhör. Tillsammans med Team07. Där hon spelat sedan hon gick av isen i hockeyskolan. Men basket är sporten som alla utövar och klubben är nog den mest fantastiska klubb som jag någonsin haft att göra med. Och nu när Ninja dessutom får avancera upp till att träna med sina stora syskon, så älskar vi basketen lite mer helt enkelt.

 
Vi reste.
En bröllopsresa, till Spanien var något jag och Rickard unnade oss på vårkanten. Vår första resa ensamma utan barn. Det var lite magisk med det. 5 dagar utan barn var i och för sig väldigt jobbigt, men vi fick tid för varandra efter det jobbiga året 2017. 
Om vi nu inte räknar våran sommarstuga i den finska norrlandsskogen, så reste familjen för första gången tillsammans. Gran Canaria. En resa som satte minnen i våra hjärtan. Äventyr för barnen. Det kallar jag familjetid utöver det vanliga. Solbruna, lyckliga och tillsammans. 
En kort weekend för mig och Rickard till Tallinn fick det bli i samband med att jag skulle börja mitt nya jobb. Att få koppla av innan jag kopplade på. 



År 2018 var även det året som jag började prioritera mig själv. Jag genomförde mitt allra första lopp. Det var en utmaning som jag är så stolt över, även om loppet nu bara var 5 kilometer. Bättre kost kom i samband med att jag började jobba. Något som påverkat mig bra, jag är gladare och piggare. Träningen kom jag igång med också. En önskan som 2-3 pass i veckan har än så länge bara blivit 1-2 pass, men sinom tid kommer även den rutinen att sitta bra. Så 2019 blir inget nyårslöfte om träning och så, för det har jag redan börjat med. Men jag har ju köpt hjälp nu till början av januari (finns att läsa HÄR). Löfte blir det inte, men en önskan till att få må bättre, fysiskt alltså. 

 
År 2019 är oskrivet. Skrämmande och spännande. Men jag är redo. Dag för dag. 

Utan rubrik

Bilden säger en hel del. Att ett år förändrar en. Och det håller jag med om. Jag är absolut inte den jag var för ett år sedan. Jag är inte ens den jag var för ett halvår sen. Men jag är mig själv.

Mycket har hänt under det gångna året. 2015.

Det år som fick mig fast. Det som fått mig mest förändrad är just mitt fasta jobb. 5 månader, av 12, har jag haft mitt fasta. Att jag vetat varje dag att jag har mitt jobb. Det är en väldigt förändring för hela familjen. Att vi nu behöver kliva upp 05.15 (barnen 05.50) varje vardag för att ta oss iväg till fritids, förskola och arbete. Men vi har vant oss vi det. Det gick väldigt fort att få in det i rutin. Jag lämnar alla dagar och jag hämtar alla dagar. I stort sett. Kan ju vara vissa dagar som maken lämnar och hämtar också. Men i det stora hela så. det funkar för oss.

Andra saker har också förändrats. Bland annat mer träningar för Vilja som nu spelar heltid för Team 07 (kan ju inte heta P07 då laget faktiskt består av 3 tjejer.) Det är träningar 3 gånger i veckan och varannan vecka så är det poolspel någon utav våra lediga helgdagar. Så mycket av familjens tid går åt för Vilja och hennes fritidsintressen. Meja och Ninja spelar ju också ishockey, men bara med tjejerna så det blir ju bara en träning i veckan. Men tjejerna accepterar det. Även om Meja nu kan vara lite sur och tvär så lyckas hon ibland smöra in sig hos sin mormor, så hon får vara där istället. Och det tycker mormor bara är mysigt! Att få rå om ett barn i taget sådär!
Med andra ord lägger vi våra intressen åt sidan och låter barnen ta mer plats. Deras säsong är ju bara från september till mars, så resten av året så har vi ju all tid i världen för annat. Sen är jag tacksam för att hjälp vi får med tjejerna så vi också kan få göra saker vi vill göra. Och vi båda, föräldrar, låter varandra göra vad vi själva vill också. För även om man är en mamma eller en pappa så kan det vara skönt för både oss och barnen att få sakna varandra en liten stund ibland!

Även vänner kommer och försvinner under året. Ytligt bekanta blir närmre bekanta och åt det andra håller också. Synd när det tyvärr går åt det andra hållet.. Nya bekanta kommer ju i och med Viljas fritidsintressen. Vi alla föräldrar är ju där av en anledning tillsammans. Det är skönt att alltid ha någon att prata med när man står där och fryser och är stolt över barnets utveckling. Även om vissa kan tycka sig spela på en helt annan liga trots att barnen spelar tillsammans på samma nivå. 

Men nej. Jag är inte den jag var för ett år sen. Och det är jag glad för. För ändrar man sig inte, så står man bara och trampar på samma ställe!

Inför det kommande nya året så har jag inte nyårslöften. Året blir som det blir. Jag tar allt som det kommer. Fortsätter kämpa med allt jag vill kämpa med. Fortsätter leva så positivt som jag bara kan göra, även i motgångar. För visst blir motgångarna lite lättare när man är positiv. Det blir nya äventyr under årets gång. Det blir det alltid. Det visar sig bara vad just det äventyret blir, när det väl blir!
Jag tänker njuta av varje dag. För varje dag blir helt unikt.

Nu ska jag gå och väcka min fina lilla familj som valde att ta en tupplur mitt på dagen för att orka med att fira avslutet på detta år och starten på nästa år!

GOTT NYTT ÅR KÄRA LÄSARE! MÅ ERT ÅR BLI SÅ SOM NI ÖNSKAR!