En hel del endorfiner

Det är en riktigt lustig känsla i kroppen som infinner sig hos mig. En hel del endorfiner efter den gångna arbetsveckan har satt sina spår och jag känner av ett lyckorus.

Visst kommer jobbet bli tufft men mitt liv kommer bli så mycket bättre med tiden. Jag drömmer om vårt system och vaknar kallsvettig över att jag tror jag glömt allt. Klick hit och dit i ett område jag inte är van att jobba i, men jag kommer att klara det galant.

(null)
 
Det var en lycklig jag som stämplade ut redan klockan 15.00 igår. När fick jag göra det senast en fredag? Och med tanke på att jag fick stämpla ut 15.30 på torsdagen. Hur ska jag bli van vid att få gå hem så tidigt? Vad ska jag göra av all min tid?

Endorfinerna från veckan satt sina spår när jag vaknade imorse. En kopp kaffe i lugn och ro innan barnen sakta började vakna till liv. Rickard sov dock riktigt gott så jag passade på att ta mig ut på en morgonpromenad alldeles ensam. Solen värmde trots att det blåste lite. Blåsten var dock skönt då det gick ganska fort. Kände på något vis att fötterna bara flög fram. Kanske skulle ha satsat på ett löppass istället? 2.5 kilometer fick det bli då jag trots allt var hungrig redan innan jag gav mig ut.

Så en stadig frukost serverade jag min familj och nu efter lunchen gör jag barnen redo för övernattning hos farmor och farfar. 

Kanske kommer endorfinerna att sitta kvar i kroppen riktigt länge. Jag hoppas på det. 
Trevlig lördag! 
 

Kommentera här: