För att skridskorna inte blir slipade i år

Det har nu gått en vecka sen Vilja fick veta. 

 
För en vecka sedan fick jag och Rickard gå in i Viljas sovrum och berätta för henne att från och med nu ska hon inte tillhöra sitt hockeylag, Team07, längre. Den hjärtskärande blicken hon gav oss innan hennes ögon fylldes med tårar. Det gjorde så ont. Och ännu ondare när hon grät hejdlöst.
Där och då krossades hennes hjärta.

Vi försökte förklara för henne att hon var välkommen ner till Team09 istället. För troligtvis var Team08 fullt och i Team09 fanns det två andra tjejer som även de var födda 08, precis som Vilja. Vilja skulle fundera på det.

 
Det var en nedstämd Vilja som började sin vecka förra veckan. Så därför fick hon följa med mig till gymmet i tisdags, för att kanske hitta lite glädje i den typen av träning. Ifall nu hockeyn inte skulle kännas bra.

 
Rickard pratade med kansliet för hockeyklubben i torsdags och fick information om att hon såklart fick träna med antingen Team08 eller Team09. Bara testa och se vilket Team hon ville tillhöra. Men det var absolut inte okej att hoppa mellan Teamen. Något Rickard talade om för Vilja. 

 
Det blev fredag och Vilja talar om för Rickard att hon inte tänker fortsätta spela ishockey. Det kändes helt enkelt inte rätt längre. Lilla älskling. Vad har du gått och tänkt på hela veckan utan att prata med oss om? Hur sårad är du egentligen?

 
Frågorna jag ställer mig själv är ju såklart många. Vi har tydligt gjort henne medveten om att vi stöttar henne i det val hon gör. För det handlar om hennes val. Vi har inte på något sätt försök påverkat henne i hennes val. Utan bara funnits bredvid henne. 

Nu mer än någonsin behöver hon ha oss bredvid sig. I sina val. Hon väljer basket denna säsong. Helhjärtat, precis som med allt annat. Nya utmaningar även där med fler lagkamrater och nya tränare. Det kommer bli bra. Hon ser fram emot uppstart imorgon. Och vi ska finnas där för henne. Stötta henne precis så som hon vill ha oss. 

Resan med Team07 tog slut. Från hockeyskolan till nu. 5 år tillsammans med grabbar som sett henne som en i laget, även om hon varit ensam tjej. Även om hon provade sina vingar i tjejlaget så var det alltid hos grabbarna som hon kände sig hemma. Och de gjorde allt för att hon skulle känna sig hemma. Hon kände sig trygg där. Tränare, materialare och andra föräldrar som funnits där för Vilja under träningar, matcher och cuper. Det tog slut. Även om vi visste att denna dag skulle komma, vi visste bara inte när. Och nu när den väl kom så krossade det henne. Tack Team07 för allt ni gjort för Vilja under dessa år. 

Nu börjar nya äventyr. För Vilja och även för oss föräldrar. För att skridskorna inte blir slipade i år ♥
(null)
 

Kommentera här: